Film, kamera, action!

Jag är inte den som uttrycker mina känslor väldigt ofta. Om jag t.ex. sett en film som jag ansåg var väldigt bra, så kan min kritik vara: "Den va no bra." Men ibland har jag dagar då jag inte kan torka bort leendet. Idag är en sådan dag och därför ska jag än en gång göra en kärleksförklaring till en person. Jag tycker om en person. Personen känner mig bäst av alla och är en person jag aldrig skulle kunna leva utan. Personen är den jag alltid sett upp till (bokstavligt). Personen har alltid tagit hand om mig, i vått & torrt. Personen var den som fick mitt flintskalliga huvud se ut som en glödlampa i jämförelse med hennes lockiga hårsvall. Hon är den som lärde mig hur man skulle komma sig till "Huvudmenyn" på pappas första mobiltelefon så jag kunde spela. Hon är den som var tvungen att skida när jag fick sitta i en pulka. Hon är min syster och jag älskar henne <3

Ridå ;P *Applåder*

just nu

HAr blivit väldigt dålig på att uppdatera. Just nu njuter jag av sommaren och vad den har att erbjuda ett albino som mig. Har hunnit med massor men det får bli en annan dags visa.

Se upp för trapporna! - Vilka trap-p-p-p-p-por

Midsommaren är förbi, köksarbetet är avslutat och sommarens andra jobbomgång ska snart påbörjas. På denna rätt så korta period har klantiga Hanna varit i farten. På torsdagen före var det destination Kantlax där en villa väntade på att fyllas av mer eller mindre nyktra och levnadsglada ungdomar som ville fira pre-midsommarfest. Självklart var gänget på plats. Senare på kvällen fick jag för mig att gå upp för en trappa. När jag sedan i min egen lilla värld skulle gå ner till "fast" mark igen så tyckte jag plötsligt att det var väldigt passande att falla de sista metrarna.Många trodde att det nu var dags för en till jordbävning men nej, det var bara jag som efter en tid som kändes som en evighet, landade på golvet. Slow motion är underskattat. Resultatet blev en sjuk fot i storlek av en fotboll..typ.. Efter många om och men så visade det sig att jag sträckt ledbandet och som midsommargåva fick jag då två härliga kryckor att fira midsommaren med. Krycktider hej hej, krycktider.


Nu 1 vecka efter fallet skymtar jag en normalstor fot som går i blåa nyanser. Kryckorna hoppar in nu som då när tant Hanna har gått för mycket på foten och den eländiga värken ringer på dörren.


Imorgon är det dags för jobbperiod 2. Även denna sommar ska jag ta hand om journaler och se till att bunkern hålls i skick. Visst känns det jobbigt men att veta vad som väntar en i augusti gör det väldigt mycket lättare att överleva vardagen.


Hannas Helande Hörna avrundar härmed dagens inlägg och hoppas att denna inte så nödvändiga information kan vara av glädje eller sorg i någon annans liv.

Kom ihåg solkrämen! :)