telefonbilder

Innehållslöst faktavärde.

Skulle skriva ett inlägg. Ett inlägg som skulle bli underhållande, catchigt och bra. Ett inlägg som skulle ha en slutkläm om något väsentligt.


Det inlägget blev aldrig av.

The lesson is, skriv inte ett inlägg om du egentligen inte har något att komma med Hanna.

22 O'klok.

Hur gammal måste man bara för att förstå att våren är kommen när termometern visar högre temperatur och inte för att man just köpt sig en ny vårjacka?


Inte 22 i alla fall.



(Ursäkta för dålig humor i rubriken. Men ingen är väl egentligen förvånad över att jag drar ett dåligt skämt.) ;)

weheartit.com

-.-

Mindf*cked.

Onödiga funderingar.

Ibland får jag en sådan lust att blogga. Och med blogga menar jag inte att skriva något inlägg var fjärde vecka, utan att skriva något varje dag. Vem hindrar mig? Ingen, men att skriva under "press" är inte bra för någon. Ibland funderar jag på varför jag egentligen bloggar och för vem jag gör det. I grund och botten bloggar jag väl för få skriva av mig om töntiga/roliga/hemska/konstiga saker som jag möter i min vardag och vill att andra på något sätt ska få ta del av dem. Jag bloggar också för att få skriva av mig. Jag kan absolut inte använda bloggen som en dagbok, men för mig blir bloggen som en historiebok som jag kan titta i när jag vill vara lite nostalgisk. Tycker verkligen om att klicka mig tillbaka till t.ex. 2010 och se vad som pågick i mitt liv då och vad jag tänkte på.

Satt just och läste finlandssvenska bloggar. Människor, som jag aldrig sagt ett ord till, skriver exakt vad de gör, var de bor och blir därför som en ytligt bekant. Konstigt egentligen. Man behöver inte läsa många bloggar för att se vad man ska skriva om för att vara riktigt "inne" i bloggvärlden. Man ska skriva om:

- Alla 100 träningspass man gjort under 1 dag.
Missförstå mig inte, jag tycker det är enormt imponerande och bra att man tar hand om sin hälsa och jag beundrar ofta den motivation många har för att dra sig till gymmet. MEN, varför räknas bara träning om den skrivits om på bloggen/twitter/instagram? Det är väl för din egen skull du traskar till gymmet och pumpar dina muskler och svettas tills knäna skakar? Jag måste erkänna att jag inte direkt är någon träningsfanatiker, men om jag väl tränar, så tror jag nog inte någon är speciellt intresserad av att veta det? Och om jag mot förmodan skulle skriva om min träning, så tycker jag att man ska få skriva som det är: hemskt, jobbigt, människoplågande och j*vligt. Men visst, det känns skönt efteråt.

- Fotografera din hälsosamma mat/ dina märkeskläder/ dina ben.
Jag gillar tips på maträtter och ibland kan kläder inspirera, men när v.a.r.j.e liten del av dina matintag ska fotograferas kan jag tycka att det blir lite väl mycket. Var är bilderna på de tråkiga nudlarna som du envisas med att köpa för att de är så billiga och var är bilderna på din halvt urtvättade tröja som du använt så många gånger men ändå kan klassas som ditt nyaste plagg? Eller, nu vet jag. De bilderna faller säkert bort då bilderna på dina ben måste prioriteras. Faktiskt givande bilder på ben som finns här och var. Varför inte ta en bild på ditt knäveck. Lika givande.

Det är lite vad jag kan tänka då jag ser dessa fenomen. Jag har säkert gjort det själv några gånger och kommer säkert göra det igen, men det jag egentligen vill komma fram till med denna allt för långa utredning är att bloggarna börjar bli allt mer opersonliga eftersom alla ska skriva om det som är inne att skriva om. Skriv istället om livets med- och motgångar, ironi och verklighet. Det skulle iaf jag tycka skulle vara enormt intressant!

Jag har inte tränat idag. Ordspråket "Fånga dagen" var inte det första jag tänkte på då jag vaknade. Jag tycker om godis och tycker de nya proteinjoghurtarna smakar vatten blandat med mjöl. Jag önskar jag hade träningsmotivation. Jag har ingen bild på min mat eftersom jag redan ätit den. Jag älskar att vara ironisk.

Det var väl allt för den här gången. Trevlig helg allihopa! :)