För jag längtar efter dig.

För ungefär en vecka sedan stod jag och väntade på att kärleken skulle landa i Vasa. Efter en skön helg tillsammans med vännerna åkte jag och M till Närpes där vi också stannade till onsdag eftermiddag. Idag har jag varit en sväng till Tritonia och jobbat med Jenny. Efter detta blev det en rejäl lunch på Amarillo och sista-minuten-handlande av saker till skidresan. De som känner mig vet att jag inte är någon höjdare på slalom eller snowboard. För att förtydliga detta kan jag säga att kommentaren "haha..luuseri" sades av två passerande unga herremän efter att jag gång på gång hade fallit i liften. Ingen slalomstjärna alltså.

Nej, det var alltså M som skulle åka iväg på slalomarbetsresa till Frankrike. På grund av denna resa förkortades vår umgängesperiod med ca 4 dagar. När jag körde M till flygfältet idag så kändes det faktiskt inte så jobbigt. Det kändes nästan som att han varit hemma samma antal dagar som han brukar vara. Nu efter några timmar börjar jag nog känna av att vi inte hunnit vara med varandra så mycket som vi brukar. Det infinner sig liksom en känsla av att någonting fattas. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Som att vara hungrig fast du just åt? Samma känsla som när du till exempel inte har träffat vännerna eller familjen på lång tid. Man bara märker att man saknar något. Eller någon. Tänk vad tråkig världen skulle vara om pojkvän, vänner och familj skulle vara borta. Skulle säkert kännas som att man svälter då.

Ikväll saknar jag nog M väldigt, väldigt mycket. Tur är att han har längre tid hemma nästa gång han kommer hem.

Guldklimpar

Man blir ju bara så glad då man har såna här guldklimpar i sin närhet! :)

Vilken sångfågel är du idag?

Okej. Körövning ikväll då. Igår kväll satt jag och försökte lära mig mina stämmor i olika låtar med hjälp av midifiler. Resultatet blev en ond hals och knappt någon röst kvar. Tror nog att jag måste sitta och lyssna på kvällen övning. Det känns iaf som att min röst inte direkt hjälper min stämma då den låter så här:

Dagens sångfågel - Kråka.

När du väntar oväntat besök.

För några veckor sedan fick jag en gäst på besök - febern. Jag trodde först att han skulle stanna länge men det visade sig att det bara var två nätter. Efter besöket kunde jag andas ut och njuta av att få vara själv igen. Det jag inte visste var att feberns kompisar - Ont i halsen och Förfärlig snuva, hade hört om min gästvänlighet. Jag kan inte säga att jag känner dem jätte bra, men vi brukar ha kontakt några gånger i året.

För att vara extra skojiga så tänkte de att de skulle överraska mig med ett besök. Men eftersom ryktet(viruset) går så anade jag redan i torsdags att de skulle komma på besök under helgen. För göra hela besöket snäppet roligare valde de att komma med en dags mellanrum. Ont i halsen kom redan på fredagsmorgonen. Jag hade fullt upp hela dagen med annat men vad gör man inte för sina gäster. Tog alltså med mig honom på alla mina upptåg under fredagen. På lördagen kom Förfärlig snuva och ringde på dörren. No shit, skulle du också komma? Det visste jag inte...NOT!

Ont i halsen åkte iväg redan på lördag kväll men Förfärlig snuva är fortfarande inneboende hos mig. Det är verkligen påfrestande att ha gäster på besök så länge. De vill umgås hela tiden och eftersom man inte vill vara en dålig värdinna så tar man ju med dem överallt. Så have mercy om ni ser mig och jag ser helt slut ut. Det är tungt att vara värdinna.

Dagens insikt.

Kolla in Mia Skäringers artikel. Det är ju egentligen så sjukt. Hon har så rätt.

"Det sista vi behöver är ännu ett diettips""