Annars då. Jo, jag kan inte klaga. På fredag får jag nycklarna till min alldeles egen lägenhet, vilket känns hemskt, spännande, roligt, lugnande, tryggt, vemodigt och underbart. Det är alltså med blandade känslor jag ska börja packa ner saker från 3 år underbara år i flyttlådor, för att packa upp dem och inleda ett nytt kapitel. Egentligen känns det som att jag inledde ett nytt kapitel i och med årsskiftet. Trots att jag med vemod kommer stänga dörren till en viktig period av mitt liv, känner jag även att en ny dörr har öppnats och det är med nyfikna steg jag ska gå genom den. Trots en stressig och omvälvande tillvaro, känner jag mig lugn och glad. Konstig känsla det där, men jag är nog bara redo att göra en förändring.
Jag får skylla allt mitt svammel på att jag är sjuk. Man hinner ju tänka så mycket när man sitter ensam och sjukar sig. Då får man vara sjukt otydlig.
www.weheartit.com
