Det var meningen att du inte skulle få det

Att jag aldrig lär mig. Ibland är det inte alltid så lyckat att tänka igenom och analysera allt och alla. Denna gång handlar det om ett ganska betydelselös matbord, men nog kan man bli besviken ändå.

I den nya lägenheten finns det utrymme för ett litet matbord i köket och sedan ett större matbord i vardagsrummet. Min dröm skulle vara att ha ett litet bord/barbord (eller vad kallar man det?) för två personer i köket och  ett tillräckligt stort matbord i vardagsrummet så att åtminstone sex personer skulle ha plats vid det.

Jag är medveten om att det säljs mååånga bord som skulle uppfylla mina önskemål, men det finns en stor orsak till att jag inte kan uppfylla drömmen i detta läge - pengar. Jag lever inte direkt i överflöd och just därför har jag varit på jakt efter förmånliga bord och stolar. Jag skulle t.o.m. vara öppen för att fixa upp dem lite. Jag hade hittat ett stort bord med 6 stolar på findit igår och beslöt mig för att ringa och höra om de fanns kvar. Ringde idag på eftermiddagen och fick meddelandet att de tyvärr var sålda. Igår. Såklart.

Dit for det då. Får hoppas på att det dyker upp något bord som är ännu bättre än det jag hittade igår. För det är väl så man ska tänka? "Det var meningen att du inte skulle få det"..

Till håren kommen.

Efter en lång period med mörkbrunt hår och sedan en lite kortare period med knallrött hår, bestämde jag mig för att go back to basic. Håret har nu det senaste halvåret blivit allt ljusare och jag har försökt minska på antalet färgningsomgångar. Efter min röda period var håret mer slitet än vad det någonsin varit och nu börjar det äntligen må bättre. Men den fantastiska nordiska hårfärgen råttfärg är på samma gång något jag inte eftersträvar. Därför sitter jag nu med hårfärg i håret och hoppas på en lite fräschare look än tidigare. Vill ändå inte bli allt för mörkhårig, men den ljusa hårfärgen mot min ljusa hy gjorde mig grådaskig och blek. Som Tilda en gång sa: "Hanna, skulle du ha blont hår så skulle du vara osynlig!". Därför hoppas jag nu på en passligt brun nyans i håret. Det var mitt mindre intressanta inlägg för idag.

Jag ska bara..

Den här dagen kommer inte att gå till historien som den mest effektiva och produktiva dagen. Efter att ha vaknat av väckarklockan 04:45 med 2 timmars söm i bagaget körde jag Mats till flygplatsen. När jag kom tillbaka till lägenheten kände jag mig äckligt pigg men gick ändå tillbaka till sängen för att ladda batterierna. Nåväl, efter många om och men fick jag addera två timmar till mitt sömnbagage.

Nu är det snart kväll och mörkt där ute. Skrivandet går så extremt långsamt och tankeverksamheten orkar inte fokusera mera. Lägenheten ser ut som ett mindre slagfält med mindre öar av böcker om forskningsmetodik. Det finns många orsaker till att jag längtar efter att få min magisterexamen, men en av dem är nog att jag får lämna in alla böcker jag lånat för skrivandet. Jag har ju snart en egen filial här i lägenheten!

Jag läste just Tildas blogg där hon skriver om att hon lämnat in nycklarna till hennes gamla lägenhet och nu får fokusera på den nya lägenheten. Ååh vad jag längtar efter att få vara i samma skede som hon är i nu. Om 2 veckor ska jag flytta till en ny lägenhet, därav slagfälts-looken i min nuvarande lägenhet. Jag har försökt packa ner saker som jag inte använder dagligen men det är så mycket kvar.

Har inte suttit hemma och skrivit på avhandlingen på väldigt länge. Jag har så svårt att koncentrera mig när jag sitter hemma och jag märker att flyttkaoset inte gör situationen lättare. Jag satsar på att vara aktiv under kvällen istället eftersom det har visat sig vara ett lyckat koncept för mig när jag tänker på tidigare inlämningsuppgifter.

Jaa, nog är det flyttkaoset som gör att jag inte är produktiv idag. Inte alls min dåliga självdisciplin. Bara flyttkaoset..

Nu dags för en kopp kaffe. SEN ska jag börja skriva.....

Det är något fint

Imorgon är det dags för en av årets kommersiella dagar - Alla hjärtans dag, även kallad vändagen. Det är intressant hur olika människor upplever denna dag. Stress, ensamhet, glädje, tacksamhet.. Man kan nästan säga att lika många personer som  ser dagen som en positiv och varm dag, ser dagen som kommersiellt strunt med en touch av nedstämdhet. Känslobarometerns alla nivåer är representerade.

Den röda färgboomen. Alla föremål som plötsligt är hjärtformade i affärerna. Alla (o)lyckliga par. Choklad. Blommor. Listan är lång..

För mig handlar alla hjärtans dag inte om materiellt överflöd. Visst blir chokladälskande Hanna glad för en chokladask eller en gosig hjärtdyna, men det är inte för den materiella gåvan i sig. Det som värmer och glädjer mig är tanken på att den som ger presenten har tänkt på mig och vill ge mig en gåva för att uppmärksamma vänskapen. Det är något fint med det.

Och det är något fint med att bara veta att man har fina människor runt sig.  Det är något fint med att ha vänner. Det är något fint med att ha en familj. Det är något fint med att ha människor runt sig som man älskar. Det är något fint med att ha en dag när man påminns om att uppskatta betydelsefulla människor i sin närhet.