..på tal om svenska språket.

Så var mitt svenska språk inte riktigt representativt i det förra inlägget. Ursäkta för det.

Maskerad maskerad?

Torsdag och snart dags för körövning. Sitter och funderar på min outfit till lördagens sitz. Temat är cirkus och jag har ingen aning om vad jag ska vara?! Kolla just vad jag har för kläder att arbeta med och det är inte mycket ska jag säga er. Har en liten idé som Linn hittade på, så om inte annat kan jag ta det men jag provade just kläderna och konstaterade att det får bli plan B. Eller C. Eller kanske D?

Såklart lämnar jag planerandet till sista stund. Imorgon efter min lektion måste jag bege mig in till stan och försöka få inspiration på några timmar eftersom vi har körövning imorgon på kvällen igen. Nervös för att inte hitta någon utstyrsel? Näääee. Mera panikartad.


Kanske det blir en maskeeerad maskeraaad. Skoj det här svenska språket...

Minnemanne

 För att man kan ha så roligt då man tittar på gamla foton.

 Fint så.

Vardagsrapport

Jahapp. Det var alltså inte min tur den här gången. På söndagen råkade det finnas en ledig lägenhet riktigt i centrum som jag råkade blir riktigt intresserad av. Eftersom Antikrundan snart börjar ha en foten i graven, valde jag att på måndagen skicka en intresseanmälan och ca 15 minuter senare hade jag lovat bort mig på en husvisning.
Några timmar senare hade jag sett lägenheten och ca 45 minuter senare hade jag skickat information om mig själv och berättat att jag var intresserad av lägenheten.
Ett samtal 30 minuter senare och det var plötsligt jag och en annan som egentligen var möjliga inneboende. Efter en nervös och pirrande natt och dag, tog jag mig friheten att ringa upp herremannen som skulle ge mig domen: lägenheten hade gått till en annan "som inte gick på universitet".

Surt sa Hanna. Men helt ärligt. Lite snopet känns det nu, men jag är ändå förvånansvärt tillfreds med utgången. Allt gick så snabbt. Tror nog att det var meningen. Ödet! (säger Hanna 95 år) Nu hoppas jag bara att det ska dyka upp en lägenhet som passar mig. Så de så.

Fullt fart bara!

Oj usch vad pirrigt! Man vet ju aldrig hur det blir, men imorgon kan allt ändras! Shit asså! :D

Dagens siiibara.

GamMaläten

Efter att ha besökt studenthälsan för förhoppningsvis sista gången på länge, har jag också fått fixat ett nytt klistermärke till studiekortet. Fick äntligen tummen ur r*ven eftersom jag fick en liten mini-utskällning av damen i luckan på studenthälsan när jag inte varit efter märket tidigare. Visste faktiskt inte att det var så enormt viktigt och noga med det lilla ynkliga klistermärket.

"Du har studerat i så många år nu att du vid det här laget borde veta att du behöver klistermärket på kortet"
"Men jag har inte varit sjuk tidigare så jag har inte behövt komma hit.."
"Men du är ju här NU!"
.. fick jag höra igår. Jag blev förvånad. Schysst alltså. Jag kände mig dumförklarad. Där sitter hon och säger... att jag är en äldre studerande? Jag är ju en ung studerande som har rätten att vara lite dum? Fyra år. Vad är nu det? Herregud. Jag har studerat fyra år. Vad har jag gjort för att förbättra världen? Inte mycket. Inte ens en kand.

Hur gick det då?

Hon gav mig undantagstillstånd och lät mig besöka läkaren, trots klistermärkets frånvaro. Vet inte om det var mina bedjande (läs: röda och rinniga) ögon som övertalade henne, men det kan också ha varit den lilla hostattacken jag bjöd på framför henne som hjälpte till.

Hjälp fick jag, men ändå blev dagens tankeställare ändå: jag är en gammal studerande. Skrämmande sant. Att jag inte har tänkt sluta studera i första taget gör inte saken bättre. Fint så.

Ungdomlig WBN!

Jag tror jag börjar bli en tant.

Jag klagar och klagar. Som plåster på såren får jag ögoninflammation, vilket leder till läkarbesök x 2.
Sen besök till apoteket. Medicin x 3.
Jag klagar på vädret.
Jag klagar på hälsan.
Jag klagar på trafikanter.
Jag börjar bli som...... en mommo.

För att inte the mommostyle ska ta över helt och hållet har jag bestämt att jag ska bege mig ut i Wasa By Night- vimlet, trots att vädret och hälsan tryter. Jag ska vara så ungdomlig så att ordböcker lägger in en bild på mig vid ordet Ungdomlig. Sen när jag varit ungdomlig så ska jag gå hem i ungdomlig tid. Jag ska vakna i ungdomligt...


...för sen kl.13 har jag läkartid igen så då är jag tillbaka i vardagslunken, a.k.a. mommostyle.

Jag-borde-ha-väntat-farten

Ni vet teletubbies och deras enormt irriterande skrattande baby till sol. Den känslan som uppstår när det gula ansiktet tittar ut över teletubbie-landet. Irritationen. Jag är irriterad. Irriterad på människor. Människor i trafiken.

Du kommer körandes i din bil, som du har en hatkärlek till, och blickar framåt och förbereder dig mentalt för korsningen som sakta närmar sig dig och ditt vrålåk. Någonstans i ditt sinne ekar bilskollärarens kommentarer " kom ihåg att motorbromsa" och "du ska rulla in mot korsningen så kanske trafikljuset hinner byta färg" och det är nu dessa trafikrebeller passar på. Längs bilvägen står ett flertal bilar parkerade med ett ibland skrattretande kort avstånd mellan varandra. Det lilla avståndet är tydligen väldigt beroendeframkallande. Varför skulle annars kvinnor som män, gång på gång smyga sig mellan dem, trots att risken för att byxbenen rör de avgasbeklädda bilarna finns.

Det är just det här lilla avståndet som dessa trafikrebeller sitter och myser och planerar sina dåd. De ser dig komma allt närmare och när de vet att du absolut inte förväntar dig att någon levande varelse ska dyka upp, hoppar ut och traskar över gatan. Om du har tur kan de titta upp mot dig som sitter i bilen och låtsas ge en blick som säger " Oj Nej, jag såg inte att du kom. Jag är ledsen och ska nog skynda mig nu! Ursäkta". Deras skådespel är ibland värt en Oscarsstatyett, men alla vet vi att de är medvetna om att bilar kommer emot dem. Men det är egentligen nu som den irriterande känslan infinner sig. De har just tagit 2-3 steg på den trafikerade bilvägen, när de tänker "Oj, bäst att sätta på Jag-borde-ha-väntat-farten". Vad är då denna fart? JO, den fart den passerande får när han/hon konstaterar att han/hon egentligen borde ha väntat istället för att ha kastat sig ut framför bilarna och därför ökar takten på stegen i hopp om att ge bilisterna intrycket av att "rusa" över vägen, men på samma gång försöka ge intrycket att "Vadå? Jag bryr mig inte. Jag är ganska tuff. Tycker nog att du borde ha sett mig. Ditt fel..(förlåt..)". Det samma gäller ju bilar som slänger sig framför en vid korsningar så man är tvungen att bromsa in. Det snabba rycket i sista stunden och deras jag-skäms-för-att-jag-tyngde-mig-in-framför-dig-gasandet som kommer direkt efter att de anslutit till bilraden.

Där står du då stilla med ditt vrålåk. Hjärtat bultar och du lyfter sakta upp foten från bromsen. Tankar som "Tänk om jag inte skulle ha hunnit stanna?" rusar genom ditt huvud. Det tar inte länge förrän dessa tankar pressats bort av irritationstankarna: "Det var nog nära det där men det var ju ändå hans fel som bara slänger sig ut så där men herregud vad ansvarslöst.. *ger i detta läge the evil eye till personen som passerat*..helt dum i huvudet är han man har nog nästan lust att.. ta honom med bildörren.".

Hjärtat återgår till normal takt och du lägger lite högre volym på radion. Bilen rullar vidare mot nya människor...

Rolling in the deep

En vecka bestående av hög feber, hosta, snuva, feber och feber är inte det rätta receptet på en innehållsrik blogg. Tror inte något mera behöver sägas.

Ibland undrar jag..

.. varför jag alltid ska skicka in stipendieansökan i sista minuten?

..varför helgerna passerar så snabbt?

..vad jag ska göra med min utbildning?

..hur jag ska hitta tak över huvudet när det nu börjar närma sig flytt?

..varför man inte tar ett avkopplande bad oftare?

..hur jag kan få en hel dag att gå utan att egentligen göra någonting?


Jaa-a, ibland undrar jag detta.