Sjukstuga

Så var det då min tur att bli sjuk. Det är ganska länge sedan jag hade 38 graders feber men på samma gång som det är tungt så är det ganska skönt att vara ordentligt sjuk. Annars går man runt och är halvkrasslig hela tiden och kanske har stegring någon gång. Nu hoppas jag att jag får "sjuka mig frisk". Vara så sjuk så att det man har i kroppen får ha sin rond för att sedan bli frisk. Hoppas på det iaf!

Det är aldrig passligt att vara sjuk och man hinner egentligen aldrig vara sjuk. Självklart kom denna feberomgång opassligt den också. Men man kan inte göra så mycket åt det, tyvärr. Är tvungen att ställa in programmet för helgen och missade även handledningsträff idag.

Ikväll kommer Mats hem så det är ju en uppmuntran för mig iaf. Tror nog inte att han direkt längtar hem till en sjuk Hanna i sjukstugan i Vasa. :) Oavsett ska det bli skönt att ha honom på finsk mark. Jag konstaterade tidigare i veckan att bara för att jag vet att han är i landet så blir jag lugn. Man vänjer sig såklart med att han ska vara borta ca 2 veckor, men ett lugn översköljer nog mig när jag vet att han yrar omkring på finsk mark. :D Eftersom han bor ca 1 timme från mig så hinner vi inte se varandra så mycket som man kanske skulle vilja göra. Men om jag lärt mig något av att ha ett distansförhållande så är det nog att uppskatta varje dag man får tillsammans. Att inte ta något för givet. Att uppskatta små gester och kommentarer. Att uppskatta att få ha honom i mitt liv.

Fint så.

Tillbakablick

Ibland slås jag av tanken om att dagarna går så snabbt. Vissa dagar känns som en evighet, men när man kollar in gamla bilder förstår man verkligen hur många dygn man har i sitt bagage. Tänk vad mycket man har hunnit tänka, göra och se. Otroligt. Hittade en bild på mig från 2006. 16 år. Då tyckte jag att jag var ganska mogen, gammal och bekväm. Nu när jag tittar på bilden tänker jag bara på hur mycket som sedan förändrades och hur ovetandes jag var om det. Det är väl så det ska vara. Man jag tycker ändå att man inte ska förminska de problem och tankar man hade då. Problemen var svåra och tankarna slutade aldrig snurra i ens huvud. Problem som problem. Om de upplevs som problem så ska de behandlas som problem.

Just nu har jag nog det ganska så himla bra. Problemen försvinner inte, men när jag tänker på de människor jag har runt mig så kan jag inte göra annat än att känna mig berikad. Familjen, pojkvännen och vännerna. Tänk vilken lyx att ha så många runt sig?

Nu ska jag svänga ihop mig en liten lunch och sen blir det nog en kaffekopp till efterrätt. Sedan ut på ärenden och körövning med brudarna i kören.

Fint så.

Ett negativt positivt besked.

ajdå.. "migränanfall"

Nervöst värre.

Snart gäller det: Finland möter (än en gång) Sverige i en riktig (viktig) rysare. Semifinalen kör igång om 1½ timme. Tror nog det är många som är "sjuka", har jobbat in arbetstid eller bara slutar denna arbetsdag tidigare än normalt. Spännande, spännande, SPÄNNANDE!

Och för alla som inte vet det: Jag är finlandssvensk och hejar på Finland. Självklar sak.

Freedom.

Har haft en riktig lyxig morgon idag. Efter en längre natts sömn vaknade jag och fortsatte läsa boken jag nu håller på att läsa. "Bara ett kapitel till" blev några fler, vilket resulterade i en ganska sen uppstigning.

Nu sitter jag i soffan med en god frukost i magen och en behaglig känsla i hela kroppen. Snart ska jag åka iväg på en efterlängtad kaffe med vännerna och tala om allt och inget. Har ännu inte planerat något för kvällen men om samma behagliga känsla infinner sig då så blir det nog bra hur som helst. *peppar peppar ta i trä.....*

Jag tror jag har något som kallas Ledig dag.

Fint så.

OS i rutan!

 

Spännande sportdag idag! Vad ska jag se på när os är över? :)

Ingen nämnd ingen glömd.

Mitt bloggskrivande har nästan helt och hållet avstannat under de senaste tre månaderna. Orsaken till detta behöver jag inte ta här, men under december månad försvann lusten att skriva helt och hållet. I ett skede planerade jag att ta bort bloggen eller kanske stänga den eftersom jag kände att mina blogginlägg inte fick vara ett utrymme för mina egna tankar längre, utan istället skulle vara ett utrymme för vad jag BORDE skriva om. Trodde inte att den känslan skulle hämma mitt skrivande men jag måste nog bara konstatera att det verkligen gjorde det. Vet inte hur många gånger jag har tänkt skriva om något roligt, tråkigt, ledsamt eller konstigt men varje gång avbrutit mitt inläggsskrivande och loggat ut från bloggen. Mind-fucked.
Nu känner jag att jag inte orkar vara oskriven och mind-fucked mera. Det finns något skönt med att kunna skriva om smått och stort i en blogg, men när man känner att innehållet inte tas för vad det borde vara så försvinner den känslan. Istället känns det som att bloggen deltar i en big brother tävling. Iakttagen. Tolkningsbar. Feluppfattad.

Nu känner jag att det är dags att ta nya tag med bloggen och skrivandet. En ny bakgrund och vips så var skrivmotivationen tillbaka! En nystart kan man väl kanske kalla det.