Musikont.

Lamporna lyser lika starkt som jag är vit. Det är så mycket damm i provrummen, så att man tror att man tappat en grå stickad kofta på golvet men sedan ser att det är det förenade dammet som skapat en illusion. Det värsta är ändå den psykadeliska musik som strömmar från högtalarna. Den tränger in i huvudet och använder trumhinnorna som slagpåsar. Det är ju förstås Gina Tricot jag talar om. Kanske det är jag som börjar bli gammal, men come on.. Bara man sticker in lilltån genom dörren så börjar man svettas och blir yr av de starka lamporna och den innovativa (läs: hemska) musiken. Besökte Gina i lördags och fick till min förvåning höra två flickor stå och diskutera musiken som var så bra, så bra. Smaken är som baken, I know. Men jag förstår inte hur någon kan njuta av den musik Gina spelar. "Oj vad DUNKDUNKDUNK klänning!DUNKDUNKJag går till DUNKDUNKkassDUNKDUNKan"

Nej, kanske det är jag som börjar bli en senil fossil. Jag säger som Rudolf Andersson: Friiid.

Göulddiggaaah

Efter en riv(skol)start 8:30 på en måndag, så har jag för en gångs skull varit lite duktig. Istället för att ENDAST sitta på facebook och se på vänners vänners foton där en väns vänner är taggade, så blickade jag ut och tittade på den vackert plaskiga och smältande snön och tänkte att nu är det dags. Sommarjobb. Efter att ha ringt fram och tillbaka till fd kollegor, så fick jag framklämt att jag vill ha jobb i sommar. Efter att för en gångs skull ha agerat i tid ville jag inte sluta där. Med en frisyr lika oklippt som E-types och Robert Wells', så ringde jag till frissan och bokade in en (för Jenny) efterlängtad klippning. Inte tar det slut där heller! Med ett nöjt leende på läpparna konstaterade jag att tangenterna längst fram i munnen, a.k.a tänderna, behövde visas upp till världen. Därför sitter jag nu med en inbokad tandläkartid. Tycker att jag har varit ganska duktig för att heta "jag tar det sen" i mellannamn.

För att gör min enormt tröga och omotiverande dag mer top notch, så var första låten som kom ur högtalarna "Kent- utan dina andetag". En av mina favoritlåtar som plötsligt började spela. Slump tycker vissa. Ödet tycker jag. Vet bara inte om jag ska ta följande låt som spelades som tecken. Golddigger....



Tack för mig.

Tröttiger

Egentligen har jag inte så mycket att berätta. Min kära sambo är tillbaka från sin romantiska resa. Fint så. Imorgon börjar skolan och fast jag inte alls skulle vilja börja igen, så är det ganska skönt att få tillbaka rutinerna. Jaa-a, annars finns det väl inte så mycket att berätta. Återkommer när min hjärncell har vaknat. Ciao!

Oh jee, jo jo jo.

Biläventyr á la Haagensen helt enkelt.


http://livetenligtjenny.papper.fi/blog/post/132345/



(Eftersom jag helt enkelt inte förstår mig på hur jag ska få Jennys blogg länkad eller om det är något fel på datorn, så kan man inte klicka på länken utan man måste kopiera länken och klistra in den i "webbadress-fältet".)

Måste

På riktigt. Jag MÅSTE på oktoberfest.

(sta)bil

Jag minns inte när jag var uppe vid den här tiden senast. Okej, egentligen vet jag ju UNGEFÄR när, men ändå. Idag är det en stor dag eftersom pärlan, a.k.a Vasas mest högljudda bil, a.k.a Jennys (& min)bil, ska utvärderas. Tycker det är lite jobbigt då ungefär det enda på bilen som är som nytt är rattens baksida, men man ska ändå försöka berätta hur bra och underbar bilen egentligen är. Att den är så bra att man knappt vill sälja den. Hur bra är din bil? Den är så bra...

...att den säger till då den har ont (låter enormt högt).
...att den på vintern kan ta dig till Antarktis genom att sätta dig i den (kallare inne i bilen än utanför).
...att den kan skapa ett tropiskt klimat på sommaren Utan att man behöver flyga någonstans (ingen AC).
...att den kan tatuera (spelaren förstör alla skivor med cirkulära rispor).

Den är så bra att vi vill ge alla andra en möjlighet att få uppleva allt detta. Vissa skulle kalla det lögner. Jag säger : always look on the (b)right side of life. Håll tummarna folkens!

Stopp och Galopp

Med ett gott nyår i bagaget börjar jag nu min resa på 2011. Vackert så.

Sista lediga veckan börjar idag och jag hoppas verkligen att jag hinner få tillbaka de morgon/nattrutiner jag en gång hade. Att gå till sängs vid 3-tiden på natten, inte kunna sova förrän 4/5 och sedan "vara tvungen" att stiga upp 13, är verkligen inte något jag vill fortsätta med. Idag kom jag mig ändå upp före 12-slaget (på dagen) eftersom min kära kusin och moster kommer på besök till stora Vasa. Ska bli en riktigt mysig dag och de tre kusinerna har ett fullspäckat program för dagen, som kommer att sluta med en övernattning in Da Crib, a.k.a Jennys lägenhet. Mysfaktorn lär bli hög.


Tjingeling då.