För att det hör julen och december till.

Äntligen kom den första riktiga snön till Vasa. Visst, det har snöat tidigare men nu har den inte regnat bort. Jag är annars inte så förtjust i snö men nog tycker jag att det hör julen och december till. Säger tydligen Hanna  95 år, "det hör julen och december till".
Vaknade annars med sjuk hals idag. Hoppas verkligen inte att jag blir sjuk nu. Jag har inte tid för det, men när har man det egentligen. Ska försöka mota bort de symptom jag har nu iaf och så får man hoppas att det här är så sjuk jag blir denna gång.
Steg upp ganska tidigt idag för att se julkalendern på tv. Det är en ganska skön start på dagen att vakna upp med ett traditionsenligt julkalenderavsnitt. Detta år har december även varit extra spännande eftersom jag till födelsedagen fick en presentjulkalender av min bästa Jenny.

Vilket jobb hon har gjort alltså! Allt från choklad till personliga hälsningar från personer jag älskar. Varje lucka sätter verkligen guldkant på vardagen. Nu ser jag att lucka nummer 17 hänger kvar och bara väntar på att bli öppnad. Stackars lucka. Bäst att jag går och öppnar den nu. För att det hör julen och december 2014 till.

Kaffefunderingar.

Med en kaffekopp i handen, en julfin lägenhet och en känsla av tacksamhet för fina vänner är det lätt att få dagens alla timmar att springa iväg. Det är faktiskt lätt att få hela december att springa iväg. Jag har en teori om att julstressen , i kombination med julklappsfixande och jul-makeover i hemmet, beror på att man egentligen vill ta sig mera tid för att bara sitta och göra ingenting. Eller kanske inte ta sig mera tid men man har ett annat behov av det. Genom att se njutningen i att bara sitta hemma och njuta av värmen från ljusen, vännerna och stämningen tror jag att vi plötsligt kan se vardagsmyset som ett alternativ på dagens schema. Ett alternativ som inte är tillåtet i lika stor grad en annan dag i en annan månad. Jag tror att stressen uppstår när vi slits mellan det allt mer behövliga vardagliga julmyset och alla måsten som måste fixas innan julafton.

Nu är kaffekoppen snart tom och jag konstaterar att jag inte kan sitta och bara mysa hela dagen. Jag har ju massor jag skulle kunna göra. Dricker den allra sista och nu allt för kalla kaffeskvätten och känner hur stressen kryper sig närmare. Eller kanske inte direkt stress, mera ett dåligt samvete. Ett dåligt samvete för alla minuter som spenderats på att lugna ner sig och njuta. Det är ingen giltig orsak. Det dåliga samvetet för att jag alltid skulle kunna göra något mer vettigt. Det dagligt dåliga samvetet för att jag inte sitter och skriver på mitt magisterarbete varje ledig minut. Det är nu det dåliga samvetet gestaltas av stress. Så var man då ständigt stressad istället.


Men lägenheten är ändå julfin och jag har fortfarande en känsla av tacksamhet för fina vänner.