Är det någon där? Där? Är? är? ..r?

Ja, så tomt är det i mitt huvud just nu. Försökte skriva lite till på en skoluppgift men hjärnan är inte kapabel att producera mera text. Känner mig helt tom och slut i huvudet. Hur menar du Hanna? .......

Jo, Så här :

Jag har allt jag vill ha.

"And keep on climbin',

look in the mirror.

And keep on shinin',

'Till the end game.

'Till the clock stop. "

Mitt liv som McGyver

Satt och funderade på mina sommarjobb genom tiderna. En händelse jag aldrig kommer att glömma är när jag hade en nära-döden-upplevelse under min arbetsperiod på gravgården i Solf. Okej, det låter dramatiskt och kanske skrattretande men så är sanningen.

Innan jag kan återberätta denna händelse behövs bakgrundsinformation:

Utanför prästgården fanns en stor grop i marken eftersom rör skulle läggas om. Gropens diameter var ca 4 meter och 2 meter djup. Kanten till detta "hål" var intill en blomrabatt.

Jag hade just skurat och bonat inne i prästgården och klockan visade att arbetsdagen var fulländad. Med min egen lilla plastpåse, som innehöll 2 telefoner och nycklar, på min arm, gick jag ner för trappan. Man kunde ha gått runt hela hopen men det skulle ha tagit så mycket extra tid, så jag gjorde som alla andra och gick snabbt längs den 30 cm breda kanten som var invid blomrabatten. Likt många gånger förr skulle jag då gå förbi gropen och vidare. Det var nu det hände. Precis när jag skulle föra över vikten från höger till vänster fot, gav jorden vika just där jag hade placerat min fot. Höger ben rasade snabbt ner längs gropkanten men jag lyckades på några sekunder ta emot mig med vänster ben på kanten och jag hann även greppa tag i det långa ogräset. Adrenalinet strömmade inom mig och hjärtat pumpade för hjärtans lust. Jag kämpade för mitt liv och förvånansvärt smidigt drog jag mig upp på fast mark.


Väl uppe på benen kom nästa bakslag. Längst nere på botten av gropen låg plastpåsen. Vad skulle jag göra? Jag var tvungen att göra det. Jag satte mig på kanten och skurrade ner. Påsen på armen, check. Nästa fråga var hur jag skulle ta mig upp. Jag hade just åkt ner till dödsgropen som jag för bara några minuter sedan kämpat för livet för att undvika. Gräsklipparna brummade högt så jag visste att det var lönlöst att ropa på hjälp. Därför var det bara för Hanna, smidighetens mästare, att ta sats och likt en hund i vatten krafsa sig upp för jordkanten. För varje tag och steg i jorden, så kändes det som att jag bara grävde en ny grop. I bakhuvudet hörde jag McGyvers introlåt och plötsligt fick jag kraft att ta mig upp.


Med skrapsår på benen och med bruna och jordiga händer rättade jag till hästsvansen och tittade ner på gropen. På botten var det fullt med stora och små kantiga stenar, som skulle ha varit mindre bekväma att landa på. Hjärtpumpen var snart i mänsklig takt och jag hade redan varit 15 minuter över arbetstid. Dags att släppa McGyver-rollen för denna dag.

Att vara sommarjobbare är inte lätt och man borde verkligen uppskatta ungdomarna och deras slit på sommaren. Alla har vi väl våra egna McGyver -händelser att titta tillbaka på. Eller kanske det bara är jag som är rent ut sagt klantig. Inte är det alla som varit på väg att klämmas ihjäl mellan journalhyllorna. Men det är en annan historia.

Take care. Tack McGyver.

aktivera....aaaaaaktivera

På tisdagen var det då inflyttningsfest i antikrundan för las klasscamrados. Festen blev riktigt bra och inflyttningspresenterna var perfekta! Vet inte om det bra eller dåligt att vi är så lätta att hitta passande gåvor till. Lite skrämmande är det att så många gick i spritens tecken. Men jag klagar verkligen inte ;)

Onsdagen var en skön dagen-efter-dag, som innehöll många dåliga skämt och många hysteriska skratt. Krabbis-humor är verkligen beundransvärt. Tänk att så dåliga skämt kan produceras på så kort tid. Stackars huvud som måste utsättas för dessa tankar och även det enorma tryck man utsätter det för när dessa skratt-attacker hopar sig. Låt oss ta en tyst minut för de utsatta i vårt hjärnsamhälle...

Efter att jag nu konstaterat att jag tydligen har en släng av dålig krabbis-humor hela tiden, så tror jag det är dags att låta någon som inte hört dem på en stund få plågas av dem. Därför greppar jag nu telefonen och ska ringa till Linn i Åbo och terrorisera henne med frågor och dålig humor.

Adios Amigos! :)

..sudda sudda bort din sura min

Har tänkt uppdatera la blogg flera gånger, men hur fjantigt det än låter så orkar jag inte göra det. Tangenterna är så långt ifrån varandra och jag måste tynga så mycket att det sliter på mina unika fingertoppar. Måndag igen, vilket betyder att jag som vanligt känner mig lika pigg och glad som en person i koma. Tror därför att det är bäst för allas skull att citron-Hanna går och tar sig en välbehövd paowää-nääpp.

Grattis mamma & pappa på bröllopsdagen!

Över till dig Hanna!

Tack Hanna.

Ja här i Antikrundan rullar vardagen vidare i samma tempo som förr. Idag tog flickorna ledigt från skolan. Tror dock att de psyskiskt har kopplat bort allt som heter skola och jag vet inte om jag kanske borde berätta nyheten att de fortfarande går i skola och att fast solen skiner, så har de inte sommarlov. Är bara lite rädd för rektionerna så jag tror jag väntar med den informationen.

Dagen verkar ha varit väldigt lyckad ur deras ögon sett. Dagens största händelse är väl deras nya inköp - ett utemöblemang. Flickorna fann sig snabbt till rätta med dessa, enligt min mening, halmstolar och jag trodde för ett tag att de aldrig skulle gå därifrån när de plötsligt kunde konstatera att de glömt äta.

Dagen avrundades med ett så kallat "Martamöte" tillsammans med andra livsnjutare. Samtalen varierade verkligen mellan himmel och jord och än en gång slank diverse onyttigheter ner. Måste dock erkänna att deras förmåga att njuta av livet borde läras ut till många i dagens samhälle. Det är nu lugnet efter stormen och jag kan se två belåtna flickor som går och lägger sig. Tror t.o.m att jag hörde orden "alarm-stiga upp-skola-lektion-klaviatur" i en och samma mening, så de verkar göra ett skolbesök imorgon.


Detta var allt för denna gången. Jag återkommer med en uppdatering så snabbt jag känner för det.
Det här var Hanna direkt från Antikrundan.
Kom ihåg, ät gul snö - det kan vara öl.
Över till dig i studion Hanna.

Manic Monday

Ny vecka - nya möjligheter.

Så skulle en positiv människa se på veckans första dag måndag. Jag ser det mera som en dag, en långdag. En dag som känns som en evighet tills skolan äntligen är slut. Efter det tiden rullar iväg lika snabbt som jag får utväxt.

Annars så (för att låta som en 100-åring) är Finlands soligaste stad väldigt solig för en gångs skull. Våren är väl här, men jag tror det löns att vara pessimistisk och säga att det kommer snöa inom snar framtid. Då var det sagt.

Trend-människa som jag äro *hostHOST*, så ser jag ett tydligt mönster som har med mörkets frånvaro att göra. " blalbala har nu ett förhållande.. blabalbal är inte singel.. blaalblab är nu singel.." o.s.v. Antingen vill alla vara singel till sommaren så att de inte behöver tampas med något som kallas regler/gränser/måsten eller så är de rädda för att vara ensamma under sommaren då de inte får träffa sina klasskompisar. :D

Tror det är dags att avsluta när man har nått botten av tank-tanken.



Loppu.

I wanna rock

Röda läppar lyste upp den gråa vardagen. En stor tuperad frilla, som gjorde att delar av huvudet för första gången fick uppleva direkt solljus, prydde huvudet. Ögonen markerades likt hemboet när man spelade boboll i högstadiet med en svart kajal. Leopardklänningen blev en del i mängden. Ja igår va det 80-tals kväll på Ollis. Fast man skulle tycka att min utstyrsel skulle kunna kännas konstig och ovan, så kändes det trots allt väldigt naturligt. Rockstjärnan inom mig höll mig uppe och med en liten knuff i ryggen så var jag på plötsligt på efterfest. Klockan 6 på morgonen började den röda färgen på läpparna blekna och klackskorna kändes lika mjuka som kaktusar. Väldigt sakta men säkert traskade två förlorade rockstjärnor hemåt till sina kojor. Väl hemma ropade sängen på innehåll och det tog inte länge innan jag låg och sov.

Kvällen som för det första var helt spontan, blev riktigt kul och trots frånvaron av de vanliga krogsbesökarna, så fick jag en väldigt rolig fredagskväll i 80-talets tecken. TrrTrrTrr får 4 av 5 headbangs och rekommenderas verkligen :)

Avslutar som i Wham's video till Wake me up before you go-go ; Love life.

I've got another confession to make. I'm your fool.

Tatueringar & piercingar i måttliga mängder + gitarr = min svaghet

sommaren är kort..

.. Så därför måste man ta vara på varje dag som man kan lägga under rubriken vårdag. Denna vårdag gick i shoppingens tecken. Brudarna sökte sig in till staden med resten av bönderna och försökte hitta något plagg som kan passa ovanpå arbetshalare som vi använder när vi "måckar dynjon". Hittade inte något plagg som gick att kombinera med halaren så vi var tvungna att ta bort den och köpa kläder som man kan ha leggings/strumpbyxor till istället. ;)

Efter att ha yrat på stan och minimani i X antal timmar så sitter jag nu hemma och myser. Funderar om det redan idag är dags för mig att bege mig till kollektivet i Smedsby. Stora frågor det här..Anyway, så måste jag säga att jag verkligen njuter av ledigheten och att..

en påsk utan mina polers är ingen påsk! :)