För att det hör julen och december till.

Äntligen kom den första riktiga snön till Vasa. Visst, det har snöat tidigare men nu har den inte regnat bort. Jag är annars inte så förtjust i snö men nog tycker jag att det hör julen och december till. Säger tydligen Hanna  95 år, "det hör julen och december till".
Vaknade annars med sjuk hals idag. Hoppas verkligen inte att jag blir sjuk nu. Jag har inte tid för det, men när har man det egentligen. Ska försöka mota bort de symptom jag har nu iaf och så får man hoppas att det här är så sjuk jag blir denna gång.
Steg upp ganska tidigt idag för att se julkalendern på tv. Det är en ganska skön start på dagen att vakna upp med ett traditionsenligt julkalenderavsnitt. Detta år har december även varit extra spännande eftersom jag till födelsedagen fick en presentjulkalender av min bästa Jenny.

Vilket jobb hon har gjort alltså! Allt från choklad till personliga hälsningar från personer jag älskar. Varje lucka sätter verkligen guldkant på vardagen. Nu ser jag att lucka nummer 17 hänger kvar och bara väntar på att bli öppnad. Stackars lucka. Bäst att jag går och öppnar den nu. För att det hör julen och december 2014 till.

Kaffefunderingar.

Med en kaffekopp i handen, en julfin lägenhet och en känsla av tacksamhet för fina vänner är det lätt att få dagens alla timmar att springa iväg. Det är faktiskt lätt att få hela december att springa iväg. Jag har en teori om att julstressen , i kombination med julklappsfixande och jul-makeover i hemmet, beror på att man egentligen vill ta sig mera tid för att bara sitta och göra ingenting. Eller kanske inte ta sig mera tid men man har ett annat behov av det. Genom att se njutningen i att bara sitta hemma och njuta av värmen från ljusen, vännerna och stämningen tror jag att vi plötsligt kan se vardagsmyset som ett alternativ på dagens schema. Ett alternativ som inte är tillåtet i lika stor grad en annan dag i en annan månad. Jag tror att stressen uppstår när vi slits mellan det allt mer behövliga vardagliga julmyset och alla måsten som måste fixas innan julafton.

Nu är kaffekoppen snart tom och jag konstaterar att jag inte kan sitta och bara mysa hela dagen. Jag har ju massor jag skulle kunna göra. Dricker den allra sista och nu allt för kalla kaffeskvätten och känner hur stressen kryper sig närmare. Eller kanske inte direkt stress, mera ett dåligt samvete. Ett dåligt samvete för alla minuter som spenderats på att lugna ner sig och njuta. Det är ingen giltig orsak. Det dåliga samvetet för att jag alltid skulle kunna göra något mer vettigt. Det dagligt dåliga samvetet för att jag inte sitter och skriver på mitt magisterarbete varje ledig minut. Det är nu det dåliga samvetet gestaltas av stress. Så var man då ständigt stressad istället.


Men lägenheten är ändå julfin och jag har fortfarande en känsla av tacksamhet för fina vänner.

Språkligt nöje

Satt och kollade på "Malou efter tio" idag på förmiddagen. Gästerna var bland andra Jörn Donner, Herman Lindqvist och Björn Ranelid. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt följa diskussionerna de förde, men ändå satt jag i soffan och lyssnade på deras diskussioner. Jag måste också erkänna att jag skrattade till flera gånger. Det har jag nog inte trott att Jörn, Herman och Björn skulle få mig att skratta! Jag minns inte direkt vad det var jag satt och fnissade till, men när tre författare med speciella personligheter och så nyanserat språk sitter och diskuterar så kan man inte låta bli att underhållas.

Björn Ranelid sade något som var så vackert i sin enkelhet. De satt och pratade om kärlek och kärleken till en partner då Ranelid säger: Kärleken är världens starkaste kaffe. Tycker det verkligen är beskrivande. Enkelt, men betydelsefullt.

En annan rolig detalj var när Herman Lindqvist, som annars är uppväxt i Finland och därför kan finlandssvenska, på ett avslappnat och coolt sätt ska hälsa på Jörn Donner. Jörn kom in i programmet lite senare eftersom han kom direkt från Arlanda och därför kom in i studion i direktsändning. Hur hälsar då den svenska historiefanatikern Herman Lindqvist på ett avslappnat på Jörn? Jo:

- Morjens!

Sen att Björn Ranelid just har tatuerat in en tiger som ligger över en björn på hans bröst är väl bara en bisak. ;)

Till så många.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

Dagens

 Dagens lite lustiga självförtroendeboost:

Dagens annorlunda men roliga konstaterande:

Miss Brightside.

Idag kommer Mats hem, en dag tidigare än vad han brukar. En dag kanske inte är så stor skillnad, men om jag ska vara ärlig så känns det som att han skulle komma flera dagar tidigare. Dessutom är det fredag imorgon och då väntar en Lars Winnerbäck-konsert. Sånt får man bara feelis av. För att förlänga feeliskänslan så passar jag på att lyssna på låtar som jag alltid gillar att höra och som får mig på bra humör. Idag är jag kanske inte Mr. Brisghtside, men snarare Miss Brightside.

Dagens stora chokonyhet!

Det är i Sverige det händer hörni!



Stora nyheter i Sverige!

Måndag morgon.

Efter att ha laddat batterierna under helgen känns det faktiskt helt okej att det är måndag och en ny arbetsvecka. Nu kan jag på sätt och vis återgå till vardagslunken igen, trots att jag ofta suckar högt över dess innehåll annars.

Helgen har varit skön på så många olika sätt. Jag har verkligen fått vila upp mig och umgås med personer som jag inte kunnat träffa den senaste tiden. Tänk vilken lyx egentligen. Här har jag levt i en liten bubbla den senaste månaden och sen när jag kommer ut ur bubblan så finns både familjen och vännerna där trots att både jag och de vet att de inte har kunnat vara först på min prioriteringslista under den stressiga perioden. Det ska också bli skönt att få hem pojkvännen på torsdag eftersom jag kan konstatera att jag nog inte var mentalt närvarande förra perioden då han var ledig och hemma. Förra gången han kom hem så hade jag självklart saknat honom, men jag minns att jag nästan hade dåligt samvete för att jag inte hade hunnit tänka på och sakna honom så mycket som jag brukar. Man måste nog nästan skratta åt sådana funderingar alltså.

Hur som haver, denna vecka ska jag försöka njuta av att kunna göra vad jag vill. Jag kan dessutom motivera mig med fredagens Lars Winnerbäck-konsert om motivationen tryter.

Äntligen i mål!

Den där känslan när man känner att allt är toppen. Den där känslan när man gjort något som man varit nervös inför och nu kan stryka från listan. Den där känslan när man bara är så nöjd över sin egen insats. 

Den känslan känner man allt för sällan. Men när man gör det. Då känns det nog så otroligt bra!

Trevlig helg allihopa!

Att konstatera.

Ikväll har jag konstaterat följande saker:

1) Eloge till de som bloggar dagligen.
Jag tycker mycket om att skriva av mig i min blogg men när jag sedan får extra mycket i vardagen känner jag genast att jag inte hinner/orkar/kan skriva ett blogginlägg. Därför kan jag tycka att de som bloggar dagligen förtjänar en eloge för att de faktiskt hinner och orkar.

2) Inredningsprogrammen på TV påverkar.
 Jag har ofta på min TV fast jag inte direkt kollar på den. Speciellt under de senaste 4 veckorna har jag suttit och planerat lektioner medan program som Äntligen hemma och Sommar med Ernst visas på TV:n. Ofta har jag t.o.m. bytt kanal eftersom jag tröttnat på att höra alla inredningstips i bakgrunden. Men.. Under de senaste två dagarna så har jag fått sådan lust att inreda och förändra lite i min lya. Vad har jag då gjort? Inte mycket, men fyndade två snygga ljusstakar/ljusbehållare och har även skapat en "fotolina" med mini-klädnypor. Inte mycket men tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd för stunden.

3) Måste lära mig att använda kamera.
Jag borde ta mycket mer foton än vad jag gör. Det borde ju inte vara så svårt eftersom jag inte tar några foton. Jag har en kamera som jag tycker ger mig helt bra foton så varför inte använda den? Jag älskar att sitta och kolla på foton i framkallat format så det är ganska konstigt att jag inte gör något för att utöka mitt skrala fotoförråd.

Jag hittade min kamera för någon dag sedan och började bläddra i bilderna. Visade sig att jag inte har överfört gamla bilder till datorn. Så roligt jag hade då jag satt och tänkte tillbaka på stunderna när jag tagit bilderna.

 Mats i "Happis". Marina och Sandra på kalaskryssning. Hanna i "pannludzi".

Sommarfix

Vi är redan inne på junis åttonde dag. Solen har varit ganska flitig under de senaste dagarna, vilket är både skönt och plågsamt för en vit albino-wannaNOTbe som jag är. Jag kan ändå njuta av att t.ex. kunna sitta på verandan och balkongen hela kvällen och visst blir man gladare när vädret är finare. Mommo Hanna kan sig tycka det vara gemytligt.
Om mindre än en vecka har årets stora evenemang ägt rum. Det jag talar om är förstås Tanjas och Tonys bröllop. Känner mig otroligt spänd, glad, nervös, förväntansfull och mycket, mycket mer. Det kommer att bli en fin dag. Det vet jag redan.
I och med bröllopet nästa vecka så har det varit mycket på gång på senaste tiden. Nu när det är sex dagar tills kyrkklockorna slår blir bröllopsförberedelserna mer intensiva. Tanken "Men.. Tanja och Tony ska gifta sig!" är ett dagligt inslag sedan tre, fyra dagar tillbaka. Oj, oj. Det kommer bli så förskräckligt fint. Två fina personer som gifter sig. Två fina vänner som gifter sig. Tanja och Tony som gifter sig. Oj, oj. Mommo Hanna kan sig tycka det vara gemytligt.


Nu ska jag återgå till lite fixande på program till bröllopsfesten. Sen åker jag iväg till flygplatsen och hämtar min älskade filur till pojkvän. Två veckor sen jag såg honom sist så saknaden börjar nog vara riktigt stor nu.

På riktigt.

På riktigt. Ibland får man nog bara konstatera att man lever i ett samhälle fullt med i-landsproblem. Satt just och tänkte..

"Hmmm.. vad jobbigt.. Jag ska ju på middag ikväll men jag måste ju nog äta före de eftersom ja annars blir hungrig.. Men va ska ja då äta för ja vill ju int va för mätt heller så ja int orkar äta nå mat på middagen?"



Usch. Tragiskt, men ett aktuellt problem. Försök inte låtsas som att ni aldrig skulle ha tänkt samma sak.

Hittade några bra bilder på google som kan placeras under rubriken i-landsproblem:

Vardagstankar

Efter en rätt så jobbig kväll/natt blev det tisdag. Jag tycker inte alls om känslan av att hjärnan sätter igång med tunga och jobbiga tankar direkt från det att man slår upp ögonen på morgonen. Som om att den inte fick någon vila under natten.
Skoldagen var inte så produktiv men det kändes skönt att få tänka på annat för en stund och tala om allt möjligt med personer som man  mötte i skolan. Sade till min skrivarkompis att vi egentligen borde göra gradun till en ljudbok eftersom vi är bättre på att tala än att skriva.
Efter att ha suttit och diskuterat i skolan hade jag två uppdrag på agendan: kläder till sitzen som är på lördag och handla mat för veckan. Det senare uppdraget gick bra men sitzoutfiten är allt annat än klar. Snart börjar nog det infinna sig en lätt panik för vad jag ska klä ut mig till om mitt pågående projekt i tvättmaskinen inte ger önskat resultat.
Nu tror jag nog att jag ska ta och koka mig en kaffekopp för att bli lite piggare i huvudet. Hoppas på att huvudet rensas på tankar för en liten stund. Kanske jag till och med skulle hinna med en kort promenad.

För jag längtar efter dig.

För ungefär en vecka sedan stod jag och väntade på att kärleken skulle landa i Vasa. Efter en skön helg tillsammans med vännerna åkte jag och M till Närpes där vi också stannade till onsdag eftermiddag. Idag har jag varit en sväng till Tritonia och jobbat med Jenny. Efter detta blev det en rejäl lunch på Amarillo och sista-minuten-handlande av saker till skidresan. De som känner mig vet att jag inte är någon höjdare på slalom eller snowboard. För att förtydliga detta kan jag säga att kommentaren "haha..luuseri" sades av två passerande unga herremän efter att jag gång på gång hade fallit i liften. Ingen slalomstjärna alltså.

Nej, det var alltså M som skulle åka iväg på slalomarbetsresa till Frankrike. På grund av denna resa förkortades vår umgängesperiod med ca 4 dagar. När jag körde M till flygfältet idag så kändes det faktiskt inte så jobbigt. Det kändes nästan som att han varit hemma samma antal dagar som han brukar vara. Nu efter några timmar börjar jag nog känna av att vi inte hunnit vara med varandra så mycket som vi brukar. Det infinner sig liksom en känsla av att någonting fattas. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Som att vara hungrig fast du just åt? Samma känsla som när du till exempel inte har träffat vännerna eller familjen på lång tid. Man bara märker att man saknar något. Eller någon. Tänk vad tråkig världen skulle vara om pojkvän, vänner och familj skulle vara borta. Skulle säkert kännas som att man svälter då.

Ikväll saknar jag nog M väldigt, väldigt mycket. Tur är att han har längre tid hemma nästa gång han kommer hem.

Guldklimpar

Man blir ju bara så glad då man har såna här guldklimpar i sin närhet! :)

Vilken sångfågel är du idag?

Okej. Körövning ikväll då. Igår kväll satt jag och försökte lära mig mina stämmor i olika låtar med hjälp av midifiler. Resultatet blev en ond hals och knappt någon röst kvar. Tror nog att jag måste sitta och lyssna på kvällen övning. Det känns iaf som att min röst inte direkt hjälper min stämma då den låter så här:

Dagens sångfågel - Kråka.

När du väntar oväntat besök.

För några veckor sedan fick jag en gäst på besök - febern. Jag trodde först att han skulle stanna länge men det visade sig att det bara var två nätter. Efter besöket kunde jag andas ut och njuta av att få vara själv igen. Det jag inte visste var att feberns kompisar - Ont i halsen och Förfärlig snuva, hade hört om min gästvänlighet. Jag kan inte säga att jag känner dem jätte bra, men vi brukar ha kontakt några gånger i året.

För att vara extra skojiga så tänkte de att de skulle överraska mig med ett besök. Men eftersom ryktet(viruset) går så anade jag redan i torsdags att de skulle komma på besök under helgen. För göra hela besöket snäppet roligare valde de att komma med en dags mellanrum. Ont i halsen kom redan på fredagsmorgonen. Jag hade fullt upp hela dagen med annat men vad gör man inte för sina gäster. Tog alltså med mig honom på alla mina upptåg under fredagen. På lördagen kom Förfärlig snuva och ringde på dörren. No shit, skulle du också komma? Det visste jag inte...NOT!

Ont i halsen åkte iväg redan på lördag kväll men Förfärlig snuva är fortfarande inneboende hos mig. Det är verkligen påfrestande att ha gäster på besök så länge. De vill umgås hela tiden och eftersom man inte vill vara en dålig värdinna så tar man ju med dem överallt. Så have mercy om ni ser mig och jag ser helt slut ut. Det är tungt att vara värdinna.

Dagens insikt.

Kolla in Mia Skäringers artikel. Det är ju egentligen så sjukt. Hon har så rätt.

"Det sista vi behöver är ännu ett diettips""

Sjukstuga

Så var det då min tur att bli sjuk. Det är ganska länge sedan jag hade 38 graders feber men på samma gång som det är tungt så är det ganska skönt att vara ordentligt sjuk. Annars går man runt och är halvkrasslig hela tiden och kanske har stegring någon gång. Nu hoppas jag att jag får "sjuka mig frisk". Vara så sjuk så att det man har i kroppen får ha sin rond för att sedan bli frisk. Hoppas på det iaf!

Det är aldrig passligt att vara sjuk och man hinner egentligen aldrig vara sjuk. Självklart kom denna feberomgång opassligt den också. Men man kan inte göra så mycket åt det, tyvärr. Är tvungen att ställa in programmet för helgen och missade även handledningsträff idag.

Ikväll kommer Mats hem så det är ju en uppmuntran för mig iaf. Tror nog inte att han direkt längtar hem till en sjuk Hanna i sjukstugan i Vasa. :) Oavsett ska det bli skönt att ha honom på finsk mark. Jag konstaterade tidigare i veckan att bara för att jag vet att han är i landet så blir jag lugn. Man vänjer sig såklart med att han ska vara borta ca 2 veckor, men ett lugn översköljer nog mig när jag vet att han yrar omkring på finsk mark. :D Eftersom han bor ca 1 timme från mig så hinner vi inte se varandra så mycket som man kanske skulle vilja göra. Men om jag lärt mig något av att ha ett distansförhållande så är det nog att uppskatta varje dag man får tillsammans. Att inte ta något för givet. Att uppskatta små gester och kommentarer. Att uppskatta att få ha honom i mitt liv.

Fint så.

Tillbakablick

Ibland slås jag av tanken om att dagarna går så snabbt. Vissa dagar känns som en evighet, men när man kollar in gamla bilder förstår man verkligen hur många dygn man har i sitt bagage. Tänk vad mycket man har hunnit tänka, göra och se. Otroligt. Hittade en bild på mig från 2006. 16 år. Då tyckte jag att jag var ganska mogen, gammal och bekväm. Nu när jag tittar på bilden tänker jag bara på hur mycket som sedan förändrades och hur ovetandes jag var om det. Det är väl så det ska vara. Man jag tycker ändå att man inte ska förminska de problem och tankar man hade då. Problemen var svåra och tankarna slutade aldrig snurra i ens huvud. Problem som problem. Om de upplevs som problem så ska de behandlas som problem.

Just nu har jag nog det ganska så himla bra. Problemen försvinner inte, men när jag tänker på de människor jag har runt mig så kan jag inte göra annat än att känna mig berikad. Familjen, pojkvännen och vännerna. Tänk vilken lyx att ha så många runt sig?

Nu ska jag svänga ihop mig en liten lunch och sen blir det nog en kaffekopp till efterrätt. Sedan ut på ärenden och körövning med brudarna i kören.

Fint så.

Ett negativt positivt besked.

ajdå.. "migränanfall"

Nervöst värre.

Snart gäller det: Finland möter (än en gång) Sverige i en riktig (viktig) rysare. Semifinalen kör igång om 1½ timme. Tror nog det är många som är "sjuka", har jobbat in arbetstid eller bara slutar denna arbetsdag tidigare än normalt. Spännande, spännande, SPÄNNANDE!

Och för alla som inte vet det: Jag är finlandssvensk och hejar på Finland. Självklar sak.

Freedom.

Har haft en riktig lyxig morgon idag. Efter en längre natts sömn vaknade jag och fortsatte läsa boken jag nu håller på att läsa. "Bara ett kapitel till" blev några fler, vilket resulterade i en ganska sen uppstigning.

Nu sitter jag i soffan med en god frukost i magen och en behaglig känsla i hela kroppen. Snart ska jag åka iväg på en efterlängtad kaffe med vännerna och tala om allt och inget. Har ännu inte planerat något för kvällen men om samma behagliga känsla infinner sig då så blir det nog bra hur som helst. *peppar peppar ta i trä.....*

Jag tror jag har något som kallas Ledig dag.

Fint så.

OS i rutan!

 

Spännande sportdag idag! Vad ska jag se på när os är över? :)

Ingen nämnd ingen glömd.

Mitt bloggskrivande har nästan helt och hållet avstannat under de senaste tre månaderna. Orsaken till detta behöver jag inte ta här, men under december månad försvann lusten att skriva helt och hållet. I ett skede planerade jag att ta bort bloggen eller kanske stänga den eftersom jag kände att mina blogginlägg inte fick vara ett utrymme för mina egna tankar längre, utan istället skulle vara ett utrymme för vad jag BORDE skriva om. Trodde inte att den känslan skulle hämma mitt skrivande men jag måste nog bara konstatera att det verkligen gjorde det. Vet inte hur många gånger jag har tänkt skriva om något roligt, tråkigt, ledsamt eller konstigt men varje gång avbrutit mitt inläggsskrivande och loggat ut från bloggen. Mind-fucked.
Nu känner jag att jag inte orkar vara oskriven och mind-fucked mera. Det finns något skönt med att kunna skriva om smått och stort i en blogg, men när man känner att innehållet inte tas för vad det borde vara så försvinner den känslan. Istället känns det som att bloggen deltar i en big brother tävling. Iakttagen. Tolkningsbar. Feluppfattad.

Nu känner jag att det är dags att ta nya tag med bloggen och skrivandet. En ny bakgrund och vips så var skrivmotivationen tillbaka! En nystart kan man väl kanske kalla det.