Okej. Nu är jag nästan student. Nu har jag äntligen någonting att ha på huvudet på vappen (till alla som inte förstod så menade jag studentmössan). Min kusin sa förr när hon berättade om mig och Jenny att " Jag har två kusiner, den ena är konfirmand och den andra student!". Nu är det dags att byta ut konfirmand mot student. När jag tänker på min gymnasietid så känns det som att det var igår jag och resten av min klass stod som en myrstack vid ingången till skolan och inte vågade gå in och sätta oss. Nu har det gått några år och det är dags att sätta punkt på meningen, ta sista trappsteget (osv). S T U D E N T. Dags för satsanalys.

S = Skratt. Genom att jag valde att börja i Korsholms gymnasium, så har jag fått ett längre liv. Hur då? Jo, tack vare alla roliga stunder som jag och min klass har skapat. Listan kan göras lång men några exempel är : konserten, när vi skulle skriva ut lappar om ett möte och råkade printa ut 25 papper istället för 5, när vissa pojkar fick för sig att göra ett "följ-textremsan-så-att-du-är-tvungen-att-vrida-på-hela-kroppen-och-kissa-förbi-WCn" på pojktoaletten m.m. Kort sagt så har vi en livlig fantasi eller så var vi bara uttråkade. Men roligt har vi haft det.

T = Timmar. Hur många timmar vi varit i skolan vill jag inte ens tänka på men om jag säger så så har satsningen på pulpeterna inte varit i onödan.

U = Unika lärare. Före gymnasiet så visste jag lite om lärarna. Allt från en Marilyn Monroe-älskande finskalärare, till en joddlande modersmålslärare. Oj,tänkte jag, och trodde att det var allt. Men nej, alla lärare har något speciellt. De har personlighet och vågar vara sig själva. Det gillar jag.

D = Dyra vanor. När allt fler fick körkort så fick vi den förmånen att kunna ta oss till Piffi med bil. Ibland blev det flera resor på en dag. Inte så konstigt att plånboken blev lättare, men bredare av alla kvitton.

E = "Ettornas Casino". Ja, så kallade treorna vårt lilla spelbord där allting hände. Det var där man genom alldeles för många kortspelsomgångar lärde känna varandra. Måste ha varit en fin syn då nästan 50 personer sprang ut från lektionerna för att få en plats vid bordet. Hann man inte så var det inte så farligt, man kunde ju titta på. Fjantigt skulle vissa kalla det, men det är inget jag skäms för.

N = Nittonhundranittio (1990). Vad kan jag säga. En unik årgång som jag hoppas har gjort avtryck i skolans minne.

T = Terho och Carola. Våra klassföreståndare som har stått ut med oss i 3 år. Tack för all hjälp och förlåt för frånvarotimmarna.

Innan jag säger Hej då för den här gången så vill jag bara säga tack för 3 roliga och konstiga år. Tack till alla lärare som stått ut med oss, jag vet att det har varit tungt. Måste också säga förlåt till städerskorna som har varit tvugna att städa upp våra misslyckade idéer. Tack! Jag minns en lektion när en elev frågade en lärare om vi måste skriva modersmål på studentskrivningarna. Svaret blev att " Om ni vill byta ut er keps där det står "Petsmo Kyl & Frys" på, till en studentmössa så måste ni göra det. Och detta har vi nu då gjort.

Jag vill avsluta med en liten "Heja-ramsa" som bara fropades en gång på flakan på penkkis :

Ge mig ett KORS! KORS!!!!


Ge mig ett HOLM! HOLM!!!

VAD BLIR DET? KORSHOLM!!!!!!!!

Indianerna som invaderade krogen!

Jag har aldrig tyckt om måndagar. En måndag är lika roligt som att ha en hel pälsfarm i ögat eller som att vakna upp på natten av sendrag i tån,vilket känns som att någon skulle kapa av foten utan att man får säga minsta lilla ljud. Därför får jag ta och blicka tillbaka på helgen som varit för att få mig själv på bättre humör.
På fredagen var det dags att fira Marina som än en gång lyckats skrapa till sig lite vuxenpoäng och blivit 1 år äldre. Huset fylldes snabbt av alkohol,gäster och grilldofter. Jag och min kära Josefin hade fixat lite utstyrsel så att både de som iakttog oss och även vi skulle kännas igen som "indianerna". Med Marina som hövding så satte festen igång och alla blev plötsligt väldigt törstiga... Klockan gick lika snabbt som det tar för mig att bränna en kaka (väldigt snabbt) och plötsligt var klockan nästan 1. Efter en liten tur genom Smedsby och Vasa så kom vi alla fram till krogen där vi ville sätta en (o)stadig grund på vårt drickande med tequila! Sen gick timmarna väldigt snabbt och lamporna kom på och lyste upp allt utsuddat smink som lagt sig så konstnärligt ojämt under mina ögon.Vilken vacker syn det måste ha varit.. Festen tog vi sen hem till Marina fast så mycket fest blev det dock inte, utan bara "jag har aldrig".
Innan man hann säga god natt var det då dags att säga god morgon på nytt. Regnet sprutade ner så det var en perfekt dagen-efter-dag. Det var också skönt att se att alla kommit sig hem till helgens hotell Marina. Sen var det krabbishumor som gällde för hela slanten.

Allt jag kan säga är tack för en rolig helg/fredag! Och jag kan redan varna alla de som såg 1000 indianer på ollis på fredagen, att vi kommer att komma tillbaka.Kanske inte som indianer men i andra förklädnader. Kom ihåg det. Jag varnade er. ;)

Sol, vin & studentklänning

Jag tycker om att vara 50% norsk och 50% finsk. Att kunna ett till språk är enormt roligt och jag kan t.o.m. säga att jag känner mig mer norsk än finlandssvensk. Men en egenskap som jag fått ärva av min käre far är att jag är känslig för solljus. En smörklick skulle hållas i fast form längre än vad jag klarar av att sitta i solen utan att känna att oj oj ooooj vad här bränner. Mamma låter också alltid väldigt överraskad när hon säger "Jag tror du blivit lite brun Hanna?!??!", men det följs oftast av "men du kanske bara är smutsig. *hihihihih* ". Oj vad jag skrattar. H A H A....... Jag tror heller inte att jag blir brun och tänker ofta att det kanske ser ut som att jag blir brun fast det bara är fräknarna, som har ett stort behov av att komma fram på sommaren, som bildat ett ljust ljust täcke av en brunliknande färg. Trots denna ypperliga egenskap så tycker jag faktiskt om solen och solljus! Konstigt, men sant.
Jag längtar tills det blir så varmt att man kan sitta på verandan. Ha en grillfest eller något liknande och sitta och se på solnedgången med ett vinglas i handen. Nu låter det som att jag skulle ha verandan på ett ställe med ständigt solljus och att jag inte dricker annat än vin och att jag har min personliga assistent att bära ut vinet till mig. Men så är absolut inte fallet eftersom verkligheten skulle vara att jag köper en billig likör som jag blandar med sprite och att det sen vid solnedgången är så mycket myggor så att man inte klarar av att vistas ute utan att se ut som en tomat full av myggbett. Idylliskt.
Idag blev äntligen min studentklännig färdig! Den är så MIG så det är pinsamt. Jag är verkligen förutsägbar men nöjd är jag iaf. Var rädd att jag skulle se ut som en blå korv i för tight skinn men nej, så alla som sett fram emot det så måste jag göra besvikna.

Nu ska jag kolla om min käre mor behöver hjälp med att få upp gardiner. Sen kanske det blir en sväng till smedsby.

Och kom ihåg, om ni ser någon vit ,människa på gränsen till att se ut som en albino, så är det bara jag så var icke rädd, jag är inte farlig!

Pensionär i tidig ålder

Jag tror att jag håller på att bli pensionär. Det enda som inte stämmer är att jag stiger upp typ 6 timmar senare och att de orkar gå ut och gå. Men annars är vi ganska skrämmande lika och självklart har jag några exempel. Jag steg upp idag klockan 8 utan att ens känna att jag bara skulle ligga och "vila mig i 3 minuter och sen stiga upp eller vakna upp långsamt", jag ringde till HVC för att få en läkare att se på min fot som tydligen var en bra sak att stiga på för att komma sig lite högre upp och jag är ledig på dagarna. Det som dock fick mig att börja fundera var när jag idag helt allvarligt tänkte att " Hmm, kanske jag skulle börja dagen med att måla lite? ". Det är skrämmande.. Riktigt skrämmande...
Igår köpte jag min studentmössa. Hittade den rätta storleken för mitt stora men ack så tomma huvud. Var rädd att det bara skulle finnas kvar mössor med omkretsen 5 cm och som skulle se ut som en gräddklick på mitt stora huvud eller mössor så stora att jag skulle se ut som att jag flygt in från flottan med min kaptenshatt. Men så va ju då inte fallet utan jag hittade min lilla hårförstörare, som nu ska hänga med mig in i framtiden. Kanske jag måste ha på mig den hemma och försöka ge mig ungdomen åter. Nej då, det skulle vara lite konstigt. Vad skulle folk säga som går förbi huset och råkar se in och där står en person och t.ex. städar med studentmössan? Om man säger så, så skulle " Norrmannens dotter " (en vanlig fras som jag och min syster måste säga om någon från Solf inte vet vem vi är) klassas som en aning konstig.

Nej nu tror jag faktiskt det är dags att ta fram penseln och börja måla på min twiggy-målning. Om den blir bra så får den göra min James Dean-målning sällskap. JA, jag lever tydligen i det förflutna och därför vill jag sluta med ett lite "humoristiskt" avslut.

Puss och kram och nyp i stjärten.

Dags att säga HEJ DÅ till april - Välkommen maj !

Nu var vappen avklarad. Torsdagen började med en liten före-förfest som gänget vill kalla det. Vi var inbjudna (våldsgästade) till Josefin där grillen satte sommarkänslan på topp. Det är ju egentligen konstigt att man tänker "Oh.. tändvätska, det kan inte bli mer sommar! " när det finns så många andra dofter på sommaren (säger Hanna, 95 år). Men okej, tillbaka till helgen. Efter X antal dåliga skämt och god mat, så åkte vi glatt iväg med majs mellan tänderna till ollis där vi betalade in oss eftersom vi antog att det skulle bli en härligt lång och bred kö på kvällen. För att inte verka oförskämda (bara därför...) så tog vi alla varsin tequilashot. När vi avklarat detta hoppade vi in i bilen igen och åkte iväg till kvällens förfest där de vanliga typerna befann sig. När vi rubbat vätskebalansen i kroppen tillräckligt, så begav sig hälften av gruppen by car och den andra delen till fots back to ollis. Kön var redan lång men vi kunde dock gå förbi utan problem, vilket värmde lite i skadeglädjeslådan.
Efter några timmar var det dags att gå till sovkojan. Linn och jag hämtade upp Jenny, som tillbringat kvällen på Fone. Efter en liten stunds vandring kom vi dock hem till la casa. Då var Jenny, Jenny junior och Linn alltså på plats. God natt. Varm natt. God morgon.
Upp & hoppa, nu var det dags för att göra torget osäkert. Med ett vakande öga på småbarn, som tycker det är väldigt roande att få vuxna att lukta och se ut som bajs, så gick jag och Linn till H&M för att invänta sällskapet för dagen. Efter att dessa (Sandra och Josefin) inhandlat sockervadd så gick vi till de underårigas sommarhem, Hoviska parken. Kom då på att vi inte hade något att äta på våran pinic så då gick vi och inhandlade något att mumsa på.
Detta var helgen i en kortfattad version. Om någon vill veta mera om den så kan man vända sig till undertecknad. Tack iaf för en fin valborgsmässoafton, tack för solen och tack för vänner! (Servetter för att torka bort tårarna efter detta fina slut finns i köket)


Glada Vappen!!

// Hannaaa