no time to (the) rest.

Ett ord som förklarar min frånvaro från bloggen.

 Praktik

En bild säger mer än tusen ord?

en SÅN dag!

Ni vet en sån dag när man vaknar före väckarklockan har ringt, helt utvilad och redo för att möta dagens utmaningar. En sån dag då man kollar ut genom fönstret och konstaterar att himlen är klarblå och det är vindstilla. En sån dag när man känner att man har all energi i världen och vet att det är en sån dag när man får mycket gjort. Just en SÅN dag...

..har  jag absolut inte. Väckarklockan gav mig nästan hjärtstopp och jag kan inte låta bli att ifrågasätta mina alarminställnings-skills för jag la ju just huvudet ner på kudden, så det kan omöjligt vara morgon redan. Ute ser det kallt och ruggigt ut och bilarna har frost på rutan. Inte i-vår-vackra-vita-vintervärld-frost, utan ha-ha-ha-du-har-inte-räknat-med-detta-och-kommer-därför-bli-försenad-och-förfrysa-dina-händer-frost. Min energimätare ger inte ens utslag och den enda tanken som finns i huvudet är "När är det okej att gå till sängs och ta en tupplur?" och min närvaro på dagens enda lektion får också vara dagens stora och goda gärning.

Nej idag är verkligen inte en dag som går till historien som en speciellt underbar dag, Jag försökte tappert med att övertala både mig själv och andra om ett tidigt stadsbesök, men nu i efterhand var mitt försök bara pinsamt. Nu tror jag det får bli en kaffe för min del. Fint så.