Ska alla korsholmare tappa tänderna?

Nu är Helande Hörnans Hanna lite irriterad. Steg duktigt upp halv 8 idag för att hinna till min tandläkartid som var kl. 9. Hoppar in i mitt lingon, vars humör ändrats markant till det bättre, och kör iväg till Smedsby. Klockan går och jag hör äntligen " HAAAAgensen?! " (Lektion 1 i det norska språket. Två AA brevid varandra uttalas som Å. Nu tänker du säkert att oj, jag har alltid sagt HAAagensen, vad pinsamt eller något. Men det är lugnt! Ungefär 98% av de jag känner säger också det så det är inget märkvärdigt.) Jag går in till tandläkaren och sätter mig i den ordentliga (obekväm) och annorlunda (för kort) stol. Först sänks jag så långt ner att det känns som att jag ska göra en kullerbytta bakåt, vilket inte skulle vara en vacker syn och jag kände också att mitt hår var så nära golvet att de skulle trassla in sig i det med fötterna. Sköterskan ser dock detta och höjer snällt stolen (tack hälsar mitt blodfyllda huvud :) ).
Mitt tandläkarbesök tog lite mindre än 15 minuter. På den tiden hann de lappa 2 hål(?!!). Sen sa de att de hittat 3 hål till då de sett på röntgenbilderna, men att de inte har någon tid att ge till mig så jag bara måste vänta tills de kontaktar mig. Jamenviiiiiisst! Låt tänderna ruttna så att smärtan sen vid nästa tandläkartillfälle är maximal! Har lite dåliga minnen när det gäller att vänta på tandläkartid eftersom det tog ungefär 1 ½ år för att få en koll (tandläkaren slutade och de hittade ingen ersättare. Men det är ju förståeligt, vem vill peta korsholms bönderna i munnen och hitta halmstrån och kanske t.o.m. diverse insekter). Jag fick kollen 5.4.2009, jag ringde i november 2007... Jag var nog väldigt naiv som trodde att det skulle räcka med 1 år för att få en tid före jag hann fylla 18 och måste betala för besöken... Alla korsholmares tänder kommer ju att ruttna. Då har tandläkarna inte tänder att kolla. Då blir de ju utan jobb. Låt mig småle :D
Men jag är inte bitter. Ska åka till Petalax idag och kolla in min studentklänning. Färgen är (surprise) blå. Hoppas så innerligt att den ska vara bra. Vill inte se ut som att jag skulle ha ett korvskinn på mig och inte vill jag ge ett intryck av att själva studenten finns inne i klänningen,inne i tältet. Svårt det där.

Nu ska jag gå och terrorisera min kära syster. Känner för att sjunga en irriterande sång till henne. BUT remember.. I'll be back!

Dagen då bilen tystnar?

Klockan är 10.33 och här sitter jag. Medan vissa snart ska ta en välförtjänt matpaus så sitter jag här och svarar på ytterst viktiga frågor( " tror du att *** är religiös? " och "skulle du kunna resa jorden runt med ***? ").
Helgen blev lite annorlunda men ändå skoj! På lördagen kom delar av släkten på besök och jag fick t.o.m. en kaktus med ögon ( hoppas det inte var en pik av min 8-åriga kusin?). Bakverken, som jag berättat om i tidigare inlägg, blev riktigt bra (till utseende). Folket åt av båda kakorna men de var ännu mätta från middagen så det var väl därför de inte tog så mycket. Tror jag. Hoppas jag. Intalar jag mig. Direkt efter kaffet hoppade jag, kusin Elin & käre lille mor (som jag en gång i min ungdom kallade mumien för jag ville ha något som liknade mamma(??)) i bilen och hämtade upp folk-rester (Josefin & Sandra) från Smedsby. Sen bar det iväg till Academill där Pedavoces hade 35års-jubileumskonsert. Konserten kan beskrivas med tre ord: gåshud - skratt - vackert. Tydligen har jag nu också en känd syster. Elin kollade genom programbladet och så flera foton där Jenny fanns. Fastän man bara såg typ stortån så kände kusinen snabbt igen henne och sa " Jenny är ju känd!" . Jag visste att någon gång i framtiden så skulle hon bli känd men så tidigt var något jag inte var beredd på. Det är väl dags att skaffa hemligt nummer nu så att jag inte ska terroriseras av samtal.
Sen på kvällen bar det av till Smedsby till Maku där det var fest. Denna kväll var det för en gångs skull jag som var chaufför (" helgen blev lite annorlunda.."). Efter att ha släppt av en last vid ollis, tillbaka till smedsby,hamnar på en resa till maxmo,sen till smedsby efter folk-rester och in till Vasa igen, så bestämde solfborna sig för att rulla hemåt.
Då var denna helg färdig.
Idag, den 27 april, ska jag äntligen åka med det snygga (dammigröd färg) och banbrytande (grått tanklock) lingonet till verkstaden. Om ni (speciellt smedsbybor eftersom jag rört mig mest där) undrat vad det är som låter om kvällarna, om flygplanen börjat flyga nära marken då det låter så mycket och ni kanske t.o.m. har fått hörselskador, så kan jag lugna er med att det bara är min bil som är lite deprimerad. Först ska den gnälla en stund tills man säger till på skarpen (varvar i fritt läge). Sen blir den sur och bara brummar och vill inte vara i den växel man satt den i. Men nu ska lingonet bli frisk. Nu är det äntligen dags att släppa taget om våra pinsamma stunder när folk vänder sig om och undrar vem det är som kommer. Skönt.

Nu är det dags att avrunda. Det är dags för mig att ta en välförtjänt matpaus - frukost.

Hej. Då. Jag. Återkommer.

Huset där allt händer

Okej, att skriva att allt händer i detta hus är väl att överdriva men idag ska jag röra om lite i dammet. Eftersom vissa delar av släkten kommer på besök på lördag så behövs något gott att bjuda på. Därför ska jag kocken Hanna, som en gång läste fel i ett recept och var på väg att göra en ytterst smarrig kaka med 24 dl mjöl (hann dock bara till 17 eftersom mamma hann komma hem innan jag hann fylla skålen med 24 koppar mjöl), baka mockarutor och kardemummakaka till släkten. Hoppas att det går bättre den här gången iaf, men det blir svårt eftersom släkten av någon underlig anledning tyckt att allt var "Jääääääättegott Hanna! Hur mycket socker är det förresten i kakan?!" osv. Jag får väl bara lita på min "partner-in-crime"- syster Jenny, som inte är rädd för att säga till mig om jag t.ex. har en hel örtsamling mellan tänderna eller att valet av nagellack är något som hon själv aldrig skulle kunna tänka sig kladda ner sina naglar med. Det gillar jag! :)
Nu ska jag ta och plocka undan mina kläder (som egentligen bara tar sig upp en våning och bildar en fin och konstnärlig hög på rummet) och försöka minska på ställen man kan skriva sitt namn i dammet på. Sen ska Hannas konditori sätta igång.

Härmed lämnar jag detta inlägg men är ändå tvungen att tynga in en norge-vits (kan vara bra att förbereda sig på en skratt-attack.....not..)

-Vad har norrmännen på sig 13 December?

(mellanrum och tystnad för ingen vet svaret)

- Lussekofta!

over and out

En av ca 190 000

På ungefär den tid som det tar för mig att dra ett dåligt skämt, så var en blogg fixad (allt för snabbt). Läste att det på 1 dag startas ungefär 190 000 nya bloggar och jag är den 23 april 2009 en av dem (Angående autografer så kan jag säga att de skrivs i Rewell center imorgon kl.4) ! .
Hannas Helande Hörna var då namnet på bloggen. Här kan jag så att säga skriva vad jag tycker och känner och förhoppningsvis roa både mig själv och dig med mina bravader. Därför är denna hörna lite helande (spara applåderna tills inlägget är slut). Du får gärna kommentera om du känner för det, men om du bara känner för att fördriva din tid sent på natten när du tittat på allas facebook-sidor och kommenterat alla bilder och tänker att "Jasså, va ska ja gör nu?" och där med klickar på min sida , så är det helt okej! :)


Nu är det dock dags för mig att avrunda mitt första blogg-inlägg. Tack. Jag återkommer.


(Det är nu okej att börja applådera)


// Hanna