HändelSerenad

Sommaren tickar på i en hastighet jag absolut inte hänger med på, men nog lever jag ännu, trots en död blogg. Dagarna går mest ut på att jobba-äta-vila-sova, a.k.a. tantliv. På helgerna försöker tant Hanna ändå göra något underhållande och hör och häpna: Tant Hanna har tagit bilder! Men det är nästan det närmaste ni kommer att få se bilderna för tillfället. Kameran har många många bilder som borde och ska läggas upp för allmänheten, men det får bli en dag när tant Hanna har en gnutta energi till övers. (Kanske det är det här som kallas cliffhanger i ungdomskretsar?)

Midsommaren är förbi, kalas nummer X är förbi, kompisens möhippa och bröllop är förbi och nu är även jakobs dagar förbi. I ett försök att ta tillbaka ungdomen säger jag därför följande: Tyyyyp helt sjuuuukt hu snabbt sommaren ha gått liksoooom.

För att icke låta som världens mest negatifa och pessimistiska varelse, måste jag äfen förtälja att jag har haft ett ytterst angenämt och behagligt sommarlof.

På återseende mina vänner och ofänner. (Utrymme för att skratta åt enormt dålig humor kommer................................NU. Så ja. Nu räcker det.)

+ Dagens hälsning!

Kollade just på statistiken till mitt kära krypin, a.k.a. bloggen. Tydligen har jag flitiga besökare från Ukraina. Hej på er! Roligt att ni hittade hit! Tyvärr är min ukrainska lite ringrostig efter att aldrig ha använt den, men så snabbt jag har fräschat upp mina kunskaper i språket ska jag definitivt skriva ett inlägg till er. Det jag kan säga nu är att huvudstaden är Kiev. (Jag känner redan hur min ukrainska personlighet Hannaschenko vaknar till liv.)

Den som väntar på nånting gott...


...får vänta för evigt.

Vit är skit?

Äntligen helg! Efter en tung arbetsvecka ska jag verkligen njuta av 2 lediga dagar.  Idag var det egentligen första riktiga sommardagen. Tänk om man skulle ha varit ledig och kunnat gå till stranden! Tur då att jag inte klarar av solsken och måste jobba. ;)

Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att bli ens lite brun. Jag tycker det är väldigt skönt att ligga i solen och steka... iaf i 5-10 minuter, eftersom det är så länge jag klarar av att sola utan att bränna mig. Kyyyyynel kanske någon tycker. Men man vill väl helt enkelt ha det man inte kan få. Jag skulle bara inte alltid vara den som alla ställer sig bredvid då de vill känna sig bruna och med ett nöjt leende på läpparna ge sig en klapp på axeln för den bruna nyansen de själva har skaffat sig. Kul att ja kan ge er glädje, men vem ska jag jämföra mig med? För tillfället är vita kopieringspapper och tavelkritor exempel på saker jag kan ställa mig bredvid och jämföra. Den du! :P  Man kan också se det ur en annan synvinkel. Tänk om alla skulle vara lika bruna. Då skulle man ju inte ha någon att jämföra sig med. Länge leve albinos!

Kyyynel-hälsningar från Tant Hanna.

PS. Kom ihåg solkrämen!