Vad är grejen med att vara rädd för mörkret? Jag är själv lite rädd för mörkret, så det var alltså ingen pik. MEN jag bara undrar varför jag blir så paranoid när jag ensam ska förflytta mig i mörker.
Exempel: Jag har just sagt hej då till min kära syster och ska traska hem till säkerheten. Hemvägen är inte alls lång och jag kan gå längs belysta vägar hela tiden. Då jag kliver ut genom dörren och min inre gps har lokaliserat var jag är, så har även min rfos kopplats på. Vad är då rfos? JO, Rädsla För Onödiga Saker. Jag hör hur någon parkerar sin bil och helt logiskt kliver ur den. Vem är så dum så att han/hon sitter kvar i bilen tills det är dags att använda den på nytt? Tankar som finns i huvudet: Tänk om personen väntat på att jag ska komma ut och nu börjar följa efter mig?!!
Jag kan snart skymta huset där jag bor och känner mig därför ganska så harmonisk. En äldre kvinna kommer utgåendes från huset rakt över gatan och går sakta men säkert mot en bil. Helt logiskt att hon går till bilen som just blinkade eftersom hon antagligen har en sån high-tech nyckel att hon kan öppna bilen på avstånd. Tankar som finns i huvudet: Tänk om kvinnan låtsas gå mot bilen, men sedan vänder sig om och börjar gå emot mig. Kanske jag t.o.m såg fel?! Att det kanske är en man, antagligen kriminell.
I dagsljus tänker jag aldrig på något liknande. Men på natten när allt blir så kusligt tyst, så blir ju alla människor så mystiska.
Vad gör de ute den här tiden på dygnet?
Frågan är ju egentligen... Vad gör jag ute den tiden på dygnet? Och vad tänker alla jag ser/möter om mig?
Jag tror jag låter frågarna vara obesvarade. ;)
God natt från Hannas Helande Hörna där nattflummet flödar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar