Just nu är inte allt på topp. Huvudvärk, eviga funderingar och än en gång en stor saknad. Jag brukar inte ha huvudvärk ofta, vilket gör det mer frustrerande och irriterande. Men det har väl sina förklaringar.
Blir nästan irriterad på mig själv när jag läser mina äldre inlägg. Antingen skriver jag om hur glad jag är, om att M ska komma hem snart eller hur mycket jag saknar M. Enformigt, upprepande och ja.. säkert tråkigt för många. Men just nu lever jag i en liten bubbla, som jag gärna vill njuta av så länge jag kan.
Jag kan tycka att det är ganska fascinerade hur en person, som man inte visste fanns, kan komma en så nära och bryta sig genom muren man byggt under flera år. Trots att jag älskar att ha många nära och kära runt mig och gärna vill ställa upp för dem, så har jag svårt att helt blotta mina tankar och känslor för någon. Jenny är nog den som allra bäst kan läsa av mig, förstå mig och som jag faktiskt kan tala med. Lycka är att ha en syster som står en så nära. En blick, en kram, ett leende, en rak kommentar, en vibb. Det är det enda som kan behövas.
Nu har jag en till person i mitt liv som står mig så hiskeligt nära. Som även han förstår mig och min dåliga humor. I hans sällskap är jag mig själv. I hans famn är jag lycklig.
Jag önskar och hoppas att känslan jag lever på nu skulle vara i lång framtid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar