Med en kaffekopp i handen, en julfin lägenhet och en känsla av tacksamhet för fina vänner är det lätt att få dagens alla timmar att springa iväg. Det är faktiskt lätt att få hela december att springa iväg. Jag har en teori om att julstressen , i kombination med julklappsfixande och jul-makeover i hemmet, beror på att man egentligen vill ta sig mera tid för att bara sitta och göra ingenting. Eller kanske inte ta sig mera tid men man har ett annat behov av det. Genom att se njutningen i att bara sitta hemma och njuta av värmen från ljusen, vännerna och stämningen tror jag att vi plötsligt kan se vardagsmyset som ett alternativ på dagens schema. Ett alternativ som inte är tillåtet i lika stor grad en annan dag i en annan månad. Jag tror att stressen uppstår när vi slits mellan det allt mer behövliga vardagliga julmyset och alla måsten som måste fixas innan julafton.
Nu är kaffekoppen snart tom och jag konstaterar att jag inte kan sitta och bara mysa hela dagen. Jag har ju massor jag skulle kunna göra. Dricker den allra sista och nu allt för kalla kaffeskvätten och känner hur stressen kryper sig närmare. Eller kanske inte direkt stress, mera ett dåligt samvete. Ett dåligt samvete för alla minuter som spenderats på att lugna ner sig och njuta. Det är ingen giltig orsak. Det dåliga samvetet för att jag alltid skulle kunna göra något mer vettigt. Det dagligt dåliga samvetet för att jag inte sitter och skriver på mitt magisterarbete varje ledig minut. Det är nu det dåliga samvetet gestaltas av stress. Så var man då ständigt stressad istället.
Men lägenheten är ändå julfin och jag har fortfarande en känsla av tacksamhet för fina vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar