Det har varit tyst på bloggen i nästan 7 månader nu. Resan till Alicante var härlig, min lärarexamen var chockerande och efterlängtad, villafesterna under sommaren var roliga, födelsedagen, julen och snart nyårsafton.... Mycket har väl egentligen varit rätt så bra!
Jag skulle ljuga om jag skulle sätta punkt för inlägget där och antyda att det bara varit tjo och tjim, inga dåliga stunder. På samma gång som jag gjort så mycket roligt och spännande under det senaste halvåret så har livet också visat mig att inte ta något för givet. Familjen, vänskapsrelationerna och vardagslunken är bara några exempel på saker jag lärt mig ta vara extra mycket på.
Familjen har genomgått en tuff tid men på något sätt så är det fantastiskt att se hur en familj kan gå samman för att stå stadigt och starkt i vinden. När man är svag så finns det alltid någon där som kan stötta dig och blir stark för dig när du själv brister. Jag är mycket familjekär och det är inte konstigt när jag ser familjemedlemmarna runt mig. Vilka människor alltså!
Mina tankar kring vänskapsrelationerna är lite tvetydiga. Jag har kommit många vänner mycket närmare under halvåret som gått. När båten gungar så är det mycket tydligt vem som sträcker ut en hand för att hjälpa, vem som man kan lita på, vem som tröstar och vem som helt enkelt bryr sig. Vem som är där för att vänta ut stormen. Denna insikt är dock lika positiv som negativ då man i detta skede också inser vem som inte uppfyller rollerna, förväntningarna. Jag tycker det är svårt att vara stark och kämpa när det känns som att det är förgäves. Just därför har jag kommit fram till att jag ska omge mig med människor som skulle kämpa lika mycket för mig som jag gör för dem. Personer som inte tar vänskapen för givet. Trots detta kommer jag alltid ha en dörr öppen för personer som inte hittat in till mig på länge. Vägen fram till insikten har varit ledsam och enormt tung men när man väl kommit fram dit så blir livet mycket roligare!
Vardagslunken då? De stunder när allt bara är precis som vanligt. När sårade känslor, svåra handlingar och oro inte tar upp tid och rum. Just då ska man också kunna vara glad! Handla mat, tanka bilen, dålig film på TV... Ibland måste man kunna ta vara på dessa stunder och inse att vardagslunken då allt bara rullar på som dagen innan kan vara helt fantastisk.
Detta inlägg får nästan sammanfatta mina 7 månader. Snart knackar också ett nytt år på dörren och jag tänker ta emot det med öppna armar. Jag har mer erfarenhet denna gång jämfört med förra året då jag välkomnade år 2015. Jag tror att det blir ett händelserikt år hur klyschigt det än må låta.
Och ja, jag har nog börjat använda metaforer precis som min käre far! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar