onsdag 17 november 2010
Com Hem!
tisdag 16 november 2010
Snälla nån..
tisdag 9 november 2010
The challenge, part two.
2. När jag var liten var jag som de flesta barn (det är iaf vad jag försöker intala mig själv). Rund om kinderna och gurglandes på mitt eget spott, njöt jag av varje vardag tillsammans med min kära syster a.k.a guldlock. Jag tror jag visste redan då att hela familjen fanns där om jag t.ex. vält min leksakshäst och inte fick upp den. DOCK fanns det en sak som de inte kunde hjälpa mig med. Mamma har till och med erkänt att hon ibland kände sig lite orolig för mitt lilla "problem". Vad kan det då vara? JO, det ska jag berätta. I mitt liv som barn har jag fram till ca fyra års ålder varit (here it comes) flintig. Mitt huvud såg ut som en glödlampa och det blev ju inte bättre av att Jenny välsignats med världens lockigaste och finaste barnfrilla. "Nejmen så farligt kan det ju inte varit" kanske ni tänker, men om man vid fyra års ålder misstas att vara en pojke så blir man ju lite orolig. Nu låter det som att jag haft en hemsk uppväxt men det har jag verkligen inte! I dagens läge kan jag istället säga att jag har en hemsk UTVÄXT i mitt långa hår.
Fortsättning följerrrr :)
måndag 8 november 2010
Utmaningen
1. När jag var liten var jag väldigt blyg. "Vadå? De flesta är väl blyga när de är små?!" tänker ni kanske nu. Det finns en skillnad på blyg och blyg. Jag var blyg.
Exempel. Som så många andra fick man nu som då följa med till förälderns jobb. En dag var det min tur att få följa med till pappas jobb. Gladeligen tog jag pappa i handen och traskade iväg mot det stora huset. Plötsligt slog det mig att det kanske kan vara folk jag inte känner där inne. Jag blev allt mer tveksam, men det var då jag kom på det! Min genialiska rosa vintermössa, som man skulle dra ner över huvudet så att den täckte halsen också, hade ju ett stort hål där ansiktet skulle kika fram. Detta betydde ju att om jag snurrar på mössan så kommer hålet för ansiktet placera sig på bakhuvudet och mitt ansikte kommer skymmas av mössans baksida. Helt genialiskt tyckte jag då. Pinsamt tycker jag nu. Det måste pappa också ha tyckt. För hur roligt är det att gå runt med sin dotter på jobbet, då hon måste vägledas runt hela arbetsplatsen som om hon vore blind. Till slut blev det ju svårt att andas inne i mössan, så sakta men säkert snurrade jag tillbaka mössan till ursprungsläget. Vilken slump att det var just före vi skulle börja gå tillbaka till bilen för att köra hem...
Fortsättningen på min lista kommer inom de närmaste dagarna.... Vilken cliffffhääängeeer! ;)
söndag 7 november 2010
Happy times
Ursäkta för att vi fick gå förbi er i den långa Fontana-kön.
Förlåt alla grannar för den stundtals höga volymen.
Var så god till alla er som fick sig ett gott skratt tack vare våra uppdrag.
Beklagar att vi skräpade ner golvet med 11 färgglada ballonger.
Tack brudar för ett härligt födelsedagskalas!!!!! Alltid lika roligt att festa loss med er!
måndag 1 november 2010
Humor för livsnjutare
Det är förmodligen dags att banta då...