The challenge, part two.

I föregående avsnitt fick vi träffa Hanna och hon passade på att öppna "Hannas arkiv". I avsnitt 1 fick vi höra om hur Hannas blyghet påverkat hennes uppväxt och idag är det dags för avsnitt 2. Enligt en källa kommer vi även idag blicka tillbaka till Hannas barndom och se hur hon skämt ut sina nära och kära.

2. När jag var liten var jag som de flesta barn (det är iaf vad jag försöker intala mig själv). Rund om kinderna och gurglandes på mitt eget spott, njöt jag av varje vardag tillsammans med min kära syster a.k.a guldlock. Jag tror jag visste redan då att hela familjen fanns där om jag t.ex. vält min leksakshäst och inte fick upp den. DOCK fanns det en sak som de inte kunde hjälpa mig med. Mamma har till och med erkänt att hon ibland kände sig lite orolig för mitt lilla "problem". Vad kan det då vara? JO, det ska jag berätta. I mitt liv som barn har jag fram till ca fyra års ålder varit (here it comes) flintig. Mitt huvud såg ut som en glödlampa och det blev ju inte bättre av att Jenny välsignats med världens lockigaste och finaste barnfrilla. "Nejmen så farligt kan det ju inte varit" kanske ni tänker, men om man vid fyra års ålder misstas att vara en pojke så blir man ju lite orolig. Nu låter det som att jag haft en hemsk uppväxt men det har jag verkligen inte! I dagens läge kan jag istället säga att jag har en hemsk UTVÄXT i mitt långa hår.

Fortsättning följerrrr :)