kladdastrof.

Igår hade jag inte riktigt en höjdardag. Steg upp tidigt för att åka iväg till jobbet. So faar so good. När arbetsdagen var slut körde jag hem där jag möttes av en mindre välmående sambo. Matlagandet tog jag därför på mig och eftersom sambon var dålig tänkte jag att jag skulle kunna göra något gott och kanske baka något på samma gång.

Med inköpslistan i handen traskade jag iväg till butiken och när jag sedan plaskade tillbaka kom jag på kvällens första "Smidigt Hanna"-moment. Nyckeln som jag hade i jackfickan hade förvandlats till 3stycken 5 centar, med andra ord - ingen nyckel. Med svansen mellan benen var jag tvungen att ringa på dörren till lägenheten, där sambon plågades med migrän och hade stängt in sig på rummet i hopp om att sova sig frisk. Men icke. Nåja, till all lycka hörde hon att jag ringde på dörren och kunde öppna den till mig.

När jag sedan började berätta om vad jag hade för mat- och bakplaner kom nästa "Smidigt Hanna"-moment. Där stod jag och berättade om mina planer på att göra mumsiga kladdkakemuffins då jag kom på att jag inte hade en enda muffinsform. Jag hade inte ens en fingerborg.

Efter att ha kastat ihop en paj började jag laga min kladdkaka, a.k.a. kladdkakemuffinsen utsmetade i stor bakform. Typiskt var då att degen var av den segare sorten, så min vaniljsmakande deg (som skulle vara på botten för att sedan toppas av kakaodegen) måste tyngas ut till kakformens sidor. Här kommer dagens tredje "Smidigt Hanna"-moment. Eftersom kakaodegen var snäppet segare än den andra, valde jag att spritsa ut den på toppen av vaniljbotten. Jag tänkte då den briljanta idén "tänk om jag skulle göra ett mönster så att de blir en brun snurra. Ooo så vackert och snyggt det kommer att bli". Fel tänkt. Istället såg kakan ut som en snöplatta med en långsmal ringlande..jaa.. bajskorv.


Såå mitt tips till er alla: gör som djuren - skit i naturen... inte på din kladdkaka.