brainfreeze

Det var ett tag sen jag slet på mina dyrbara fingertoppar. Känner därför att det börjar vara dags för att uppdatera bloggen med ett Hanna-gör-bort-sig minne.


Jag hade gladeligen gått ner till Café Ann-Mari för att beställa en seg och torr pastalåda. Nu kanske ni tror att jag redan visste att maten skulle smaka fotsula och att jag ändå köpte den eftersom jag har en svaghet för smaker som denna, men nej så är inte fallet. Jag tog tallriken i min hand, satte mig ner vid de lilla dockborden och högg in. Maten var som ni förstår väldigt "intressant" (läs: äcklig) och jag ville därför inte förstöra den goda smaken genom att fortsätta äta. JAg skuffade tallriken till sidan och satt därför och konverserade en stund med mina förtjusande dockbordsgäster, Jenny och Heta. Klockan gick och det var dags att förbereda sig för att ta sig an evighetstrappan upp till foajén. Duktig matgäst som jag är, så plockade jag ihop matfaten och den välfyllda matskålen och skulle gå och ställa dem i ställningen och även snällt skrapa bort resterna (läs: 4/5 av maten). Där stod den ena köksan och tömde påsarna så att de inte ska svämma över studerandena. Jag tänkte att " Nu skall jag vara duktig och skrapa bort från tallriken och även sortera skräpet rätt.. Då blir hon nog glad!". Reaktionen blev en annan...


Med rödbrusiga kinder och låtsas-leende på läpparna, kom frågan jag inte ville höra och inte ville svara på:


- VAAr MAAten IInte GOOd?!?!!...?

Åh nej?! Vad skulle jag svara? Maten hade ju smakat som ett mjölpaket med en currydroppe i, med det kunde jag ju inte säga? Jag såg rubrikerna i mitt huvud.. "Flicka skrapade bort all mat- den var inte god".."Afrika svälter.. Hanna skrapar bort!"..
Efter några sekunders brainstorming, som kändes som flera timmar, fick jag äntligen ur mig orden:

- Ehh.. Nääee... Jag var bara.. inte.. hungrig! HE HE HE (Hon hatade mig.)

- Man fåårrr GÄrna komma till oss och SÄGa om det är NÅgot som smakade FEL så vi VET!

- Jåå! (Nickar frenetiskt och skrattar hysteriskt nervöst)


Jag lämnade platsen så snabbt jag kunde. Har lite svårt att se henne i ögonen. Men jag har i alla fall lärt mig en läxa:

skrapa bara bort maten då ingen köksa ser!