måndag 14 juni 2010

Let's (not )GO!

I helgen var det dags för att fira Miilis födelsedag. Redan på fredagen hoppade vi i bilen och åkte iväg mot det härliga villa-livet. Alla som känner detta kompisgäng vet att jag ljuger. Vi åkte dit men att säga att vi hoppade i bilen och harmlöst åkte iväg till Oravais är lika mycket lögn som uttrycket "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder." Efter att ha inväntat alla presentinvesterare så begav vi oss på presentjakt. Efter att ha kokat ihop en perfekt box till födelsedagsbarnet, så var vi ännu i detta skede i tid. Sedan körde vi iväg till Wanna-Be-Dajjo-land, a.k.a. Smedsby och slipade på de sista detaljerna på presenten och oss själva (inte kunde man ju vara ofräsch om man skulle åka till en villa där man alltid ser så fin ut... ;D).Plötsligt hade klockans visare lekt katt och råtta och med en shoppingtur i ryggen tyckte vi att det var lämpligt att på samma gång som Ted skulle meddela Abc om önskemål om arbetsturer, ta en god middag på Hesburger.

Mätta och belåtna rullade vi ut.. från Abc in i bilen och sen rullade vi iväg mot kvällens mål : villan. Efter att ha kört i ca 7 minuter kom vi på att vi glömt en liten detalj: Teds önskemål om arbetsturer. Var det inte därför vi i första taget hade kört till Abc och inte ätit inne i stan för vi skulle spara tid och slå två flugor i en smäll? Svar Ja.

Med blandade känslor lämnade vi Abc än en gång. Vi hade ju varit tvugna att vända om och det hade gått mycket tid, men på samma gång så kunde vi nu ta fram drycker från bagaget och börja koppa i bilen. En runda via Tarmluddets hemkoja efter liljekonvaljbuketten och vi var äntligen på väg. Nervösa samtal hann vi också få av födelsedagsbarnet som trodde att vi kanske tappat bort oss då vi var så sena. Till slut såg jag ljuset. Ljuset vid målet var en underbar solnedgång. Till slut hörde jag surret. Ljudet av 100000 myggor som attackerade mig. Till slut var vi framme och en underbar helg hade just börjat.



Vad som skedde under resten av helgen kommer kanske i ett senare inlägg. Om vägen till villan var så omständig som texten ovan, så kan det hända att en förklaring av de resterande dagarna kan bli allt för långt. Därför får ni i detta skede sitta och skratta/fnissa/sucka åt dag 1 och detta gängs förmåga att inte skapa en smidig avgång. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar