Jag fick pappret i min hand och tänkte att nu är det dags. Jag hade varit i samma situation så många gånger tidigare, men denna gång skulle bli helt annorlunda. Där satt jag och höll ett krampaktigt grepp om min blyertspenna, när en örn flög in i rummet. Kalla kårar gick längs min ryggrad när jag mötte örnens blick och jag visste att det som skulle ske skulle vara betydande för min framtid. Några dagar senare fick jag samtalet jag väntat på så länge. Jag hade klarat baskunskapstestet i biologi/geografi/hälsokunskap.
Okej.. Nu kanske det inte flög in en örn i rummet. Inte mötte jag någons blick som gav mig kalla kårar. Dock är det betydande för min framtid eftersom jag inte får göra allt min utbildning vill att jag ska göra, om inte jag avklarat testet. Jag fick också ett samtal. Och jag hade väntat på det länge eftersom jag visste att Jenny skulle kolla upp resultatet. Lät så mycket mer spännande att skriva om en örn. Lite mer spänning i vardagen skulle ju inte skada. Men en örn kanske inte är det mest spännande som jag skulle vilja ha i min vardag. Inte alls faktiskt. Whatever, jag är äntligen godkänd och nu slipper jag äntligen känna mig jagad.
Ett tips innan jag avslutar detta inlägg: Vill du gråta en skvätt ikväll? Se på Grey's Anatomy och avsnittet där George O'malley går med i armén ( avsnitt 103/126, säsong 6)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar