Sätt en ärta i köttsåsen och du får en italiensk gryta!

Jag lever. Har börjat jobba på allvar nu och kommer göra det till 12te augusti. Visst är det bra att ha ett sommarjobb och visst är det bra att man trivs, men jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket man missar av sommaren. Att sova hur länge man vill, ha en spontan utekväll eller ta en dag på stan är något jag kan njuta så enormt mycket av. Men okej, för att kunna göra det måste jag ha pengar och för att få pengar måst jag arbeta. A studerande's got to do what a studerande's got to do - work. Och spendera.

Jag kan bli så irriterad då klasskompisar får stipendier från sina hemkommuner. Jätte kul för dem, absolut, men tillåt mig vara lite bitter. Jag förstår att alla kommuner inte har samma ekonomi och därför inte kan ge en slant till studerande från hemkommunen, men come on Korsholm, kan inte ni ens skänka en liten ynka slant? Jag menar, tänk om man gått i Korsholms högstadium och sedan i Korsholms gymnasium (vilket jag och många andra har gjort). I 6 år har man ätit mat gjort av vatten, vatten, 1 pepparkorn, vatten & vatten. Favoritmaträtterna skulle man inte ha särskilt ofta eftersom det antagligen gick för mycket av dem. Och de gånger man hade t.ex. spagetti och köttfärsvatten, nej ursäkta köttfärsSÅS, så tog det alltid slut innan eleverna från gymnasiet hunnit komma till matsalen. För er som inte har ätit i skolmatsalen i Korsholm (iaf under åren 2004-2009), så kan det vara rätt svårt att förstå, men för er som gått där så säger jag bara: Pizzafisk. Köttsås. Vakuumförpackade potatisar. (säg orden högt och det går en ilning längs ryggraden..)

Har vi korsholmare, som fortsatt studera vidare, inte förtjänat en liten slant på kontot efter att ha utsatts för diverse besparingsprojekt i kommunens skolor? Min, liksom många andras, skolmat under högstadie- och gymnasietiden bestod till största delen av knäckebröd. Det orkade man länge på...

Okej, inlägget blev väldigt flummigt, men jag blir bara så väldigt bitter. Jag förstår att jag kan framstå som väldigt naiv och barnslig (och det kanske jag är), men när man studerat hela året och sedan måste jobba jobba joo-oobba hela sommaren för att klara av att leva första terminen på det nya läsåret och för att kunna betala hyra utan studiestöd i 3 månader, så blir man väldigt, väldigt bitter. Då blir varje slant viktig och man börjar tänka extra mycket på hur kommunen spenderar sina pengar när skolan väljer att köpa flera platt-TVn, som placeras på ställen dit ingen hittar och inte har någon annan nytta än att visa gäster att "Här har vi pengar. Välkommen".

Nej nu dags för en kaffekopp. Pensionär Hanna har sagt sitt och klagat färdigt för idag. Avrundar detta inläggt med ett "intressant" svar vi fick då vi i gymnasiet frågade köksan varför vi inte kunde få mera spagetti i skolan:

- Det blir så tungt att röra om i grytan.
- Men makaroner? Eller att bryta spagettin till mindre bitar?
-.....kanske... ska fundera på saken.