Okej. Nu är jag nästan student. Nu har jag äntligen någonting att ha på huvudet på vappen (till alla som inte förstod så menade jag studentmössan). Min kusin sa förr när hon berättade om mig och Jenny att " Jag har två kusiner, den ena är konfirmand och den andra student!". Nu är det dags att byta ut konfirmand mot student. När jag tänker på min gymnasietid så känns det som att det var igår jag och resten av min klass stod som en myrstack vid ingången till skolan och inte vågade gå in och sätta oss. Nu har det gått några år och det är dags att sätta punkt på meningen, ta sista trappsteget (osv). S T U D E N T. Dags för satsanalys.

S = Skratt. Genom att jag valde att börja i Korsholms gymnasium, så har jag fått ett längre liv. Hur då? Jo, tack vare alla roliga stunder som jag och min klass har skapat. Listan kan göras lång men några exempel är : konserten, när vi skulle skriva ut lappar om ett möte och råkade printa ut 25 papper istället för 5, när vissa pojkar fick för sig att göra ett "följ-textremsan-så-att-du-är-tvungen-att-vrida-på-hela-kroppen-och-kissa-förbi-WCn" på pojktoaletten m.m. Kort sagt så har vi en livlig fantasi eller så var vi bara uttråkade. Men roligt har vi haft det.

T = Timmar. Hur många timmar vi varit i skolan vill jag inte ens tänka på men om jag säger så så har satsningen på pulpeterna inte varit i onödan.

U = Unika lärare. Före gymnasiet så visste jag lite om lärarna. Allt från en Marilyn Monroe-älskande finskalärare, till en joddlande modersmålslärare. Oj,tänkte jag, och trodde att det var allt. Men nej, alla lärare har något speciellt. De har personlighet och vågar vara sig själva. Det gillar jag.

D = Dyra vanor. När allt fler fick körkort så fick vi den förmånen att kunna ta oss till Piffi med bil. Ibland blev det flera resor på en dag. Inte så konstigt att plånboken blev lättare, men bredare av alla kvitton.

E = "Ettornas Casino". Ja, så kallade treorna vårt lilla spelbord där allting hände. Det var där man genom alldeles för många kortspelsomgångar lärde känna varandra. Måste ha varit en fin syn då nästan 50 personer sprang ut från lektionerna för att få en plats vid bordet. Hann man inte så var det inte så farligt, man kunde ju titta på. Fjantigt skulle vissa kalla det, men det är inget jag skäms för.

N = Nittonhundranittio (1990). Vad kan jag säga. En unik årgång som jag hoppas har gjort avtryck i skolans minne.

T = Terho och Carola. Våra klassföreståndare som har stått ut med oss i 3 år. Tack för all hjälp och förlåt för frånvarotimmarna.

Innan jag säger Hej då för den här gången så vill jag bara säga tack för 3 roliga och konstiga år. Tack till alla lärare som stått ut med oss, jag vet att det har varit tungt. Måste också säga förlåt till städerskorna som har varit tvugna att städa upp våra misslyckade idéer. Tack! Jag minns en lektion när en elev frågade en lärare om vi måste skriva modersmål på studentskrivningarna. Svaret blev att " Om ni vill byta ut er keps där det står "Petsmo Kyl & Frys" på, till en studentmössa så måste ni göra det. Och detta har vi nu då gjort.

Jag vill avsluta med en liten "Heja-ramsa" som bara fropades en gång på flakan på penkkis :

Ge mig ett KORS! KORS!!!!


Ge mig ett HOLM! HOLM!!!

VAD BLIR DET? KORSHOLM!!!!!!!!