Tillbaka från Mallorca blekare än någonsin. Okej, några fräknar har jag lyckats samla på mig, så om det räknas till att vara brun så är jag väl det. Resan var enormt skön men om målet med resan var att vila upp mig inför skolåret, så var resan dålig. Sena nätter och X antal liter med alkohol är svaret på frågan " Hur bli slut som människa? ". Jag är en stolt medlem i den klubben.
Eftersom vi inte tyckte att 1 vecka i party-södern räckte, så ordnade vi en mysig och mumsig kräftskiva med en touch av jul i kära antikrundan. Efter några kalla snapsar och falska snapsvisor begav vi oss till Peffaniternas håla : Oliver's Inn. Eftersom spädbarnen (gulisarna) redan börjat skolan var det (allt för) mycket folk i rörelse och tutorerna dansade som aldrig förr.
Jag hade inställt mig på att ha århundradets baksmälla idag när jag vaknade, men så var icke fallet. Visst mådde man smått pyton, men det var inte för gårdagens sprit utan istället för Antikrundans utseende och lukter. Efter någon timme var allt som normalt igen och vi kunde till och med ta in gäster på nytt. En ytterst sliten Matilda var först på plats (I feel your pain, I really do ). Sen kom hurtiga Mimsen med Liam på besök för att höra hur kvällen varit och hur mycket vi skämt ut oss. Sedan kom Josefin med påtår till kaffet (Halleluja) och Martamötet kunde därmed börja på allvar.
En sliten Hanna, vars 2 hjärnceller tagit Siesta, avrundar härmed ännu ett mindre nödvändigt inlägg med ett av mina favoritcitat : "Det är roligt att ha vänner."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar