Ni vet teletubbies och deras enormt irriterande skrattande baby till sol. Den känslan som uppstår när det gula ansiktet tittar ut över teletubbie-landet. Irritationen. Jag är irriterad. Irriterad på människor. Människor i trafiken.
Du kommer körandes i din bil, som du har en hatkärlek till, och blickar framåt och förbereder dig mentalt för korsningen som sakta närmar sig dig och ditt vrålåk. Någonstans i ditt sinne ekar bilskollärarens kommentarer " kom ihåg att motorbromsa" och "du ska rulla in mot korsningen så kanske trafikljuset hinner byta färg" och det är nu dessa trafikrebeller passar på. Längs bilvägen står ett flertal bilar parkerade med ett ibland skrattretande kort avstånd mellan varandra. Det lilla avståndet är tydligen väldigt beroendeframkallande. Varför skulle annars kvinnor som män, gång på gång smyga sig mellan dem, trots att risken för att byxbenen rör de avgasbeklädda bilarna finns.
Det är just det här lilla avståndet som dessa trafikrebeller sitter och myser och planerar sina dåd. De ser dig komma allt närmare och när de vet att du absolut inte förväntar dig att någon levande varelse ska dyka upp, hoppar ut och traskar över gatan. Om du har tur kan de titta upp mot dig som sitter i bilen och låtsas ge en blick som säger " Oj Nej, jag såg inte att du kom. Jag är ledsen och ska nog skynda mig nu! Ursäkta". Deras skådespel är ibland värt en Oscarsstatyett, men alla vet vi att de är medvetna om att bilar kommer emot dem. Men det är egentligen nu som den irriterande känslan infinner sig. De har just tagit 2-3 steg på den trafikerade bilvägen, när de tänker "Oj, bäst att sätta på Jag-borde-ha-väntat-farten". Vad är då denna fart? JO, den fart den passerande får när han/hon konstaterar att han/hon egentligen borde ha väntat istället för att ha kastat sig ut framför bilarna och därför ökar takten på stegen i hopp om att ge bilisterna intrycket av att "rusa" över vägen, men på samma gång försöka ge intrycket att "Vadå? Jag bryr mig inte. Jag är ganska tuff. Tycker nog att du borde ha sett mig. Ditt fel..(förlåt..)". Det samma gäller ju bilar som slänger sig framför en vid korsningar så man är tvungen att bromsa in. Det snabba rycket i sista stunden och deras jag-skäms-för-att-jag-tyngde-mig-in-framför-dig-gasandet som kommer direkt efter att de anslutit till bilraden.
Där står du då stilla med ditt vrålåk. Hjärtat bultar och du lyfter sakta upp foten från bromsen. Tankar som "Tänk om jag inte skulle ha hunnit stanna?" rusar genom ditt huvud. Det tar inte länge förrän dessa tankar pressats bort av irritationstankarna: "Det var nog nära det där men det var ju ändå hans fel som bara slänger sig ut så där men herregud vad ansvarslöst.. *ger i detta läge the evil eye till personen som passerat*..helt dum i huvudet är han man har nog nästan lust att.. ta honom med bildörren.".
Hjärtat återgår till normal takt och du lägger lite högre volym på radion. Bilen rullar vidare mot nya människor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar