Jag satt och funderade på tiden när sommarloven kändes som 100 år, tiden då lenkkibyxor som man tufft kunde knäppa upp vid byxbenen var mode, tiden då "människans förökning" var det häftigaste men också det mest pinsamma kapitlet i skolböckerna. Ja tiden ja tänker på är lågstadietiden. Tittade på en bild av mig själv. Där är jag med långt rakt hår och en härlig gardin till pannlugg. Tuff var jag också med mina Osiris-"skateskor", men bästa plagget var ändå mina svarta byxor som man kunde ändra till capribyxor och även till shorts genom att dra i dragkedjorna. Jag var lite som en pojkflicka. Då jag börjar tänka på alla saker man hade så börjar man ju skratta. Vad sägs om den ärvda rosa cykeln,vars sits inte satt fast utan gjorde att man kunde rikta hela kroppen till vänster men övrekroppen fortfarande var där den skulle? Och vad sägs om en hjälm som inte var tufft röd eller blå utan snyggt vit eftersom det var en styrox-hjälm. Men visst så blev man lite extra tuff när man kom cyklandes vridandes från vänster till höger till vänster till höger, med en vit styröx-hjälm som faktiskt hade 2 röda ränder rakt över. (måste passa på att säga tack till Jenny som så snällt gav dessa fina saker till mig............)
Kärleken var ju väldigt viktigt också. Det skulle ju vara en från de äldre klasserna helst. För det är ju självklart att en 6a kan bli kär i en 2a (inte spelar väl åldern någon roll?). Konstigt nog så blev det aldrig någon romans med en världsvan 6a men jag och min kompis försökte verkligen. Vad då? Klart man kan tycka om samma kille, man är ju bästisar och bästisar tycker ju likadant? Hursomhelst så gjorde vi allt för att få killen, som vi fattat tycke för redan på dagis, att se oss. Uppkavlade tröjor & kärleksbrev på hans tvättlina var tydligen inte hans stil. Borde kanske ha gjort som en annan kompis gjorde och satte kärleksbrevet i hans skor..
Tänk om allt skulle vara lika enkelt som det var då. Att alltid veta att ens kompis tycker likadant och att det största problemet var om man måste sitta brevid en pojke när den nya sittordningen i klassen skulle bestämmas. Nåväl, kanske det finns för- och nackdelar med allt. Men visst kan man konstatera att vissa saker ändå var lättare....
Vill du bli ihop med mig? : JA , NEJ , KANSKE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar